Glenn som kommer från Motala och Annika som är från Vadstena packade ihop sitt liv på Östgötaslätten för att flytta till Göteborg år 2007 för att komma närmre barnen som flyttat dit efter studenten. Men tio år senare återvände de till Motala.
– Dels tyckte vi att vi var klara med Göteborg, och dels så har vi ju barn här också som vi varit ifrån. Det var dags att komma tillbaka, säger Glenn och fortsätter:
– Vi hade tänkt att vi skulle komma tillbaka innan jag blev för gammal för att söka jobb, skrattar han.
Men det var mer än familjen som lockade dem tillbaka.
– Vi ville ju tillbaka till våra föreningar som vi hade lämnat 2007, de saknade man ju, säger Annika.
Föreningsliv, teater och ideellt arbete har alltid varit en stor del av parets liv. Många lediga stunder har lagts på repetitioner, att stå för kaffeserveringen eller administrativt arbete. Annika är pensionär sedan två år tillbaka och Glenn arbetar som elevassistent på Karin Boyeskolan i Motala.
– Teaterverkstan var vi med i även när vi bodde i Göteborg, fast på somrarna. Då spelade vi sommarteater på Kornettgården, och det har vi ju gjort i 17 år, säger Glenn.
De är även engagerade i Vätternbuggarna, Motalabuggen, Motala teaterförening, Lokalrevyn i Motala och Erikshjälpen.
– Eftersom båda är engagerade i samma saker så blir det inga konflikter på det sättet. Men sedan är vi ju vana att ha saker att göra, även barn och barnbarn vet om att det är så, säger Glenn.
Vad är charmen med föreningslivet?
– Man gör ju det för att det är roligt, säger Glenn.
– Vi är ju väldigt sociala och tycker om att träffa folk. Vi vill göra något bra med det, göra en insats. Vi trivs med det livet, säger Annika.
– Det behövs ju folk i föreningslivet. Många är äldre, är man i femtioårsåldern som jag är så är man ju purung. Men man orkar kanske inte så länge till om man är äldre, och då kan föreningslivet dö ut, säger Glenn.
När coronapandemin slog till under våren 2020 förändrades parets vardag märkvärt.
– Man märker hur tomt det blev i almanackan. Vi fick stryka allt, jag har aldrig varit med om det innan. Att vi inte har någon planerad verksamhet. Det har tagit jättelång tid att vänja sig vid det, om man ens har gjort det, säger Glenn.
Hur många timmar i veckan lägger ni vanligtvis ned på ideellt arbete?
– Oj, det vet jag inte om vi någonsin har räknat på, skrattar Annika.
– Men när det har varit mycket, alltså inför premiärer så har det varit uppåt 40 timmar i veckan, som en heltid.
Annika hade redan innan pandemin engagerat sig på Erikshjälpen. När schemat blev tomt började även Glenn arbeta där.
– Det blir lite kvällar och helger, jag har mest stått i kassan. Att sitta hemma och glo är verkligen inte vår grej, säger Glenn.
Än är det ovisst när paret får lov att stå på scenen igen, men de hoppas på att det blir snart. Sommarteatern på Kornettgården har redan ett premiärdatum.
– Man suger åt sig allt nu. Vi har repeterat lite över Facetime och det är ju så roligt att bara träffas och prata. Att försiktigt se framåt mot sommaren och se vad vi kan göra, säger Glenn och fortsätter:
– Även om vi gjort en hel del förra året när det skulle blivit premiär, så behöver man ändå starta och komma igång.
Målet är att få spela teater oavsett.
– Det blev ju en väldig besvikelse när vi fick ställa in, men vi har planen att få spela i år, även om vi får flytta datumet, säger Glenn.