Min vän Arne från Bondorlunda har lämnat jordelivet efter många år av strävsamt arbete.

Han tillhörde en generation av män son utan formell skolning hade tillägnat sig en mängd kunskaper på de mest skilda områden.

Strängarna på hans lyra var många och skiftande: jägare, mekaniker, slaktare, grävmaskinist med mera. 

Arne var en hjälpsam och oerhört vänlig själ. Många är de som han lagat gräsklippare, traktorer, bilar och andra ting åt.

Jag som fötts med tummen mitt i handen var över åren oerhört tacksam för all hjälp. Vi brukade ibland skämta om att det räckte med Arnes handpåläggning för att motorsågen skulle gå igen.

Vid dessa och andra tillfällen kom också en massa historier och goda skratt över en kopp kaffe efter avslutat värv.

Med sin humor kunde han skoja om folk och en del beteenden. En sak som han inte gillade var när amatörer av olika slag ville ha hjälp men samtidigt skulle berätta för honom hur han skulle gå till väga. Då hamnade humöret på moll och motrepliken kunde bli: ”varför gör du det inte själv om du nu vet hur man ska göra”. Ett uttryck för sin självkänsla och respekt för sitt yrke men också visade på hans rättframma och ärliga sätt. Inga krusiduller eller omskrivningar utan rakt på. Vila i frid Arne, du är saknad.