Litteratur- och dramaläraren Ingegerd Lindaräng, Vadstena, har avlidit i en ålder av 77 år. Hon efterlämnar barnen Andreas och Maria med familjer, systern Annalena, släkt och många vänner.
Vadstena sörjer en av sina främsta och färgstarkaste personligheter.
Ingegerd Lindaräng, liksom hennes framlidne make, folkhögskolerektor Ingemar Lindaräng, spelade en ledande roll i stadens rika kulturliv. Som övertygade liberaler deltog de också livligt i kommunalpolitiken.
Mest känd blev Ingegerd för sin medverkan i kyrkospelet ”Visa mig vägen”, som i hennes regi framförts varje sommar i Klosterkyrkan i 25 år. Ingegerd var också eldsjälen i stadens livaktiga föreläsningsförening. Här kom hennes imponerande nätverk på kulturens område väl till pass.
Stor uppskattning rönte Ingegerd när hon på Gräsgården, framför Sancta Birgitta klostermuseum, till turisters och pilgrimers glädje i medeltida dräkt, läste högt ur Birgittas Himmelska uppenbarelser.
Det levande intresset för Sveriges största kvinna genom tiderna, Birgitta Birgersdotter, delade hon med sin man. 2005 doktorerade Ingemar Lindaräng vid Linköpings universitet på en avhandling med titeln ”Ett jubileum i tiden – Birgittajubileet 2003 som historiebruk”.
Ingegerd och Ingemar var båda inspirerade av Dag Hammarskjölds liv och gärning. Årligen arrangerade de i Klosterkyrkan sammankomster till hans minne. De deltog även i uppbyggandet av ett Hammarskjöld-bibliotek i Ndola i Zambia där hans plan störtade 1961.
Ett annat uttryck för deras varma medmänsklighet var det mångåriga engagemanget för ett barnhem för kognitivt funktionsnedsatta barn i Betlehem.
Ingegerd var en god och varmhjärtad medmänniska och en stor glädjespridare. Det var alltid lika upplivande att på stadens gator möta den artistiskt klädda Ingegerd i bredbrättad hatt och svepande kjol, ibland bärande en påse nybakade varma bröd som hon frikostigt delade med sig av.
Otaliga är de sammankomster som den oförvägna Ingegerd förgyllt genom att spontant deklamera dikter av Verner von Heidenstam, Hjalmar Gullberg, Karin Boye och ibland också egna finstämda verser.
När pandemin lade hinder i vägen för besök hos Ingemar, som då vårdades på Vätterngården, såg hon till att han från sin balkong kunde lyssna på hennes uppläsningar i trädgården därunder.
