Fredagen 18 juni ringde Birgits barnbarn Malin och frågade om jag och två andra brandkårspensionärer ville komma och fira Birgits 85-årsdag. Naturligtvis ville vi det. Vi träffades hos barnbarnet Jennie i hennes trädgård, där Birgit och hennes familj (39 personer brukade hon säga) var samlade. En trevlig eftermiddag med bubbel, sång och trevlig samvaro. Dagen före midsommarafton ringde Malin igen och berättade, att Birgit gått bort.
Under hela min tid som brandchef i Motala var Birgit min sekreterare och assistent. Hennes kunskap om Motala och dess invånare var en ovärderlig tillgång för mig som chef. Hon var kunnig, noggrann och hjälpsam. Hon ställde upp, när det behövdes utan tvekan. Vi hade dessutom roligt på arbetet genom hennes humor och påhittighet. När vi fick ansvaret för färdtjänsten kom det ansvaret i huvudsak att hamna hos Birgit. Eftersom det i regel var de sist anställda, som utförde färdtjänsten kom de alltså att hamna hos henne. Hon blev som en extramamma åt många av de unga killarna, som hamnat på ett nytt jobb med nya saker att lära sig. Fick de några problem, gick de till henne. Hon var omtyckt av hela kåren och en välkänd och aktad medarbetare sett till hela den kommunala verksamheten.
Efter pensionsavgången har brandförsvarets pensionärer träffats en gång per månad för att fika och umgås. Birgit har nästan alltid deltagit vid de träffarna. Vi kommer att sakna henne, hennes glada humör och vid något tillfälle hennes fantastiska sångröst.
Det blir ett stort tomrum efter Birgit Isaksson!