"Det är inte ett arbete, det är en del av livet. Jag har många bra vänner och kontakter världen över, jobbar med helt fantastiska djur och får uppleva mycket. Så det ger väldigt mycket, men tar mycket också."
Som liten fängslades Andreas Fahlman av naturprogram och undrade hur det var att jobba så nära djuren.
– Det verkade spännande. Sedan hade jag en bror till min morfar som jobbade inom svenska marinen och dök väldigt mycket, så jag blev nyfiken på dykning och dykforskning.
Som 23-åring lämnade han Härnösand och Sverige för Hawaii.
– Det var på 90-talet. Det fanns inga jobb, men att bo i Sverige har många fördelar. CSN gav mig möjligheten att studera utomlands. Jag pluggade marinbiologi i USA i tre år. Jag blev helt förälskad i djurfysiologi, berättar han.
Han studerade vidare och doktorerade inom dykforskning i samarbete med den amerikanska flottan. Sedan dess har det blivit många år med forskning och fältstudier i framför allt Nordamerika, men även Sydamerika, Afrika och Europa.
– Jag har gjort mycket och har haft tur. Vi som kommer från Sverige har stora möjligheter att förverkliga det vi vill. Jag tror inte så många tänker på det. Att resa är väldigt bra för man ser hur bra man har det. Jag är nog den mest lyckligt lottade personen jag känner, ler han.
Nu senast kommer Andreas Fahlman från Spanien och Oceanografics forskningsstiftelse. I somras fick han erbjudandet från Kolmårdens djurpark om att ta över som forskningschef efter Mats Amundin. Han började på luciadagen, men än har han ingen permanent bostad i Norrköping.
Vad var det som lockade dig?
– Mycket personliga möten, när jag träffade personalen. Speciellt Mats Amundin, vad han har gjort. Möjligheterna. Allt från ägarnas vision ner till de som arbetar på "marken" med djuren. Filosofin. Man gör så pass mycket arbete som jag tror att folk inte känner till. Just det här med forskning, välmående för djuren. Man vill göra det bättre för djuren här och för djuren i naturen.
Han är väl medveten om att det finns kritiker, men han menar att de ofta inte känner till helheten.
– Det är så lätt att sälja "djur i bur". Att de är i fängelse. Ja, jag håller med om att det är ett annorlunda liv, men är det bättre att leva i en värld där man knappt kan överleva, på grund av att vi människor har förstört den så mycket?
– Jag tycker också att det är väldigt bra att Kolmården inte är rädda för att visa hur det ser ut bakom kulisserna. Man vågar visa att djuren föds och de dör. De blir sjuka, precis som djur i naturen. Att man är öppen.
Delfinshowen "Life" hade premiär 2013 på Kolmården och belyser miljöförstöringen.
Andreas Fahlman har en gedigen erfarenhet av forskning och fältstudier, på framför allt marina däggdjur. Bland annat har han tillsammans med kollegor utvecklat ett instrument som gör att man kan göra spirometri på delfiner. Alltså en metod för att undersöka om delfinen har astma eller andra lungproblem.
– Då är det väldigt bra att kunna utgå från delfiner i akvarium. Vi vet vilka deras ålder, kön, om de är friska eller sjuka. Det är bra vid valideringsstudier. Sedan har vi påbörjat studier med djur ute i naturen.
Det gör det möjligt att se hur exempelvis oljekatastrofer drabbar djuren och på sikt ställa ansvariga till svars.
– Just med de här djuren som vi har under kontrollerade former, där de bestämmer om de vill vara med eller inte, är oerhört viktiga för då kan vi utveckla nya instrument, få ny information, mycket och bättre medicin.
– Man kan träna djuren på ett sånt vis att man kan kommunicera med dem. Vill du vara med i den här studien? Vi ska göra det här. Då kan man göra det på deras villkor. Det tror jag är en oerhörd förbättring i välmående för djuren som man har med i försök för att minska stressen.
På vilket sätt menar du att djuren kan kommunicera det?
– Hur tränar du en hund? Vi kommunicerar inte med ord, det är djurträning. Ofta använder man en hundvissla, mycket handrörelser, tecken med kroppen och verbalt. Man instruerar djuret och belönar det när det går bra. Det är aldrig bestraffningar.
– Djuren bestämmer själva om det vill vara med. På vissa ställen kan de välja vad de vill göra och får kanske tre olika val. Sedan kan du bestämma vilken tränare du vill göra det med.
Tidigare forskningschef Mats Amundin undersöker delfinen Vicky 2009. Amundin är en stor orsak till att Andreas Fahlman ville till Kolmården. "Han är en oerhörd inspiration."
Arbetet som forskningschef innebär att Andreas Fahlman håller i trådarna kring forskningen. Förutom Mats Amundin, som på pappret gick i pension för ett år sedan – men som i allra högsta grad fortfarande är verksam, arbetar elever på Linköpings universitet med olika projekt. Sedan kan även andra forskare komma in för olika studier.
En av forskarna på LiU har satt sändare i hornen på noshörningarna på Kolmården för att se hur de rör sig och hur de mår.
Resultatet kan gagna både vilda djur, som riskerar bli offer för tjuvskyttar, och de i parken. Genom att analysera datan kan forskarna se hur noshörningarna reagerar när det är mycket besökare i parken. Drar de sig undan och blir de stressade?
– Det blir som ett fingeravtryck av välmående. I dag är bedömningen subjektiv på så sätt att man utgår från att tränarna ser hur de beter sig. Om vi kan mäta hur de faktiskt mår kan vi förändra strukturen i parken så det blir bättre för dem.
Andreas Fahlman ute i fält för drygt 15 år sedan.
Världen fortsätter att vara Andreas Fahlmans arbetsfält. Han konstaterar att det är mer en livsstil än ett arbete. Härnäst väntar fältarbete i Gibraltar.
– De har problem med späckhuggare som attackerar segelbåtar. Det har eskalerat och nu undrar vi vad det beror på. Hur mår de och vad kan göras för att förbättra deras situation?
Hemma i Sverige kommer mycket tid att läggas på att analysera data och jobba med kurser på universitetet. Då kan han leva ett ganska vanligt liv med kontorsarbetstider.
– Det ser annorlunda ut i fält. Då går man upp kanske vid 04 på morgonen för då ska man förbereda och gå till en båt, sedan är man ute och guppar på havet till 16, 17. Sedan väntar mer arbete eftersom man måste förbereda för nästa arbetsdag och svara på mejl. Sedan är klockan 22. Det är intensivt.
Andreas Fahlman är ny forskningschef på Kolmården. Han anser att en viktig del i jobbet är att visa besökarna vilka forskningsprojekt Kolmården gör – och vad resultaten betyder.
Det låter svårt att ha ett familjeliv?
– Ja du, säger Andreas och skrattar.
– Jag har två barn, men de bor i Kanada med sin mamma. Hon har varit jättebra.
Efter separationen har de funnit sätt att vara tillsammans, även när de bor långt ifrån varandra.
– Man kan ses med videosamtal, prata och skicka meddelanden. Det är ett annorlunda sätt att hålla kontakten. Jag tror att man måste försöka att söka det som fungerar och se till det positiva, säger Andreas Fahlman och fortsätter:
– Det är svårt för någon som inte har samma intresse eller själv brinner för sitt jobb att förstå. Jag drömmer om jobbet och drömmer fram lösningar. Mycket snurrar hela tiden. Det ger oerhört mycket men tar också mycket av ens liv.