– Det kan inte bli bättre, säger Leo Lindkvist när jag når honom på telefon.
– Snön faller, det ligger redan en meter snö här. I morse var det minus 30, just nu är det minus 24.
I mitten på november reste Leo Lindkvist de 106 milen till Hemavan, Lappland, Västerbottens län. Kompisen Henrik kom efter, två veckor senare.
Båda hade fått jobb på skidanläggningen Hemavan-Tärnaby, med tio liftar och 30 nedfarter, värdshus, skiduthyrning, kafé, restauranger, nattklubb. Och båda ska stanna kvar tills säsongen är slut, den 30 april nästa år. Inga hemresor är planerade före säsongens slut.
För Leo är det en länge närd dröm som blev verklighet.
– När jag var liten sa jag alltid att när jag blir stor, då ska jag flytta till Norrland. Så nu var det dags. Hade det inte blivit nu så hade jag ångrat mig sedan.
Leo har rötter i trakten, pappa kommer från en by utanför Storuman, mormor kom från trakten av Gunnarn. Det finns släktingar i Boden, Luleå, Jokkmokk.
Leo jobbar i skidshoppen, säljer och hyr ut åkutrustning, säljer kläder och annat.
– Det är fantastiskt kul, man träffar nya människor hela tiden. Och ännu har ju inte säsongen dragit i gång på allvar. Och så att det är riktig vinter här uppe.
Leo är utbildad lastbilschaufför och jobbade med det i två år.
– Jag kände rätt snart att det egentligen inte var något för mig. Sedan jobbade jag i pappas firma, ett betongföretag, och på en ventilationsfirma. Det här är något helt annat.
Leo håller det inte för otroligt att han blir kvar i Lappland, även om han kommer att återvända hem efter säsongen.
– Det är ju första gången jag är borta från mamma, pappa och mina fyra syskon, men jag känner ingen hemlängtan, inte än i varje fall.
Leo har turen att vara ledig på julafton, kompisen Henrik är ledig på kvällen, så de två kommer att fira jul tillsammans. Oklart var, men kanske i huset som de förfogar över, som ligger mitt i byn Hemavan.
– Hemavan är inte stort, kanske 250 personer som bor här året om. Mataffär, järnaffär, Systembolaget, tre restauranger och en simhall. Det räcker bra. Vi fixar väl lite julmat. Och visst ska vi väl ge varandra julklappar, eller hur Henke?
– Det är klart! hörs Henrik i bakgrunden.
Henrik jobbar som bartender. Både på Hemavans Wärdshus och ”Stockis”, Stockstugan.
– Jag håller på och lär mig nu, den långa vägen. Jag har ingen utbildning i yrket utan får gå som ett slags lärling, kan man säga. I Stockstugan blir det väl mest stora stark, gin & tonic, shots och cider, men på värdshuset kan man ju få mera avancerade beställningar.
– Trivs kanon, säger Henrik om läget, och omställningen är stor från det han jobbade med tills för en månad sedan, på puts- och slipavdelningen på Fredriksons i Vadstena.
Än så länge är det försäsong, men under jul och nyår drar det i gång och blir rusch.
Visst är det aningen tråkigt att vara borta från mamma under julen, men det kompenseras även för Henrik av vinterlandskapet, av miljöombytet och allt annat.
Och jodå, det hinns med att idka vintersport också.
– Vi har ju lediga dagar om vi vill ut i backarna, men mest åker vi skoter, säger Henrik.
Och nyårsfirande lär det bli.
– Vi jobbar på dagen på nyårsafton, men vi är lediga vid tolvslaget!