Han har gjort, och gör fortfarande, mycket annat. Men det där med plåten är nog ingen överdrift ändå. Anders Hallin är verkligen plåtslagare av födsel och ohejdad vana, som det brukar heta.

Han är nämligen femte generationen i yrket.

Farfars farfar var Karl-Johan Hallin. Han blev plåtslagarlärling 1857 och startade eget 1871.

Artikelbild

| Anders Hallin.

Detta var på Stockmakargatan 5 i Vadstena, ett hus som nu är rivet och som gav plats åt dåvarande Televerkets lokaler. Anders föddes på den adressen, i det hus som låg bredvid plåtslageriet.

Karl-Johan Hallins sonsons son var Anders Hallins far Lars.

– Mina första minnen är från verkstan, där jag sprang i vägen hela tiden, säger Anders.

– Pappa körde ut mig men det fanns en massa ut- och ingångar till verkstan så jag smet in igen. Första tydliga minnet är från 1953, då var jag nära att bli påkörd. Det gjordes mycket bilplåtarbeten i verkstan och en nyanställd backade på mig. Jag var fem år. Han blev rädd. Men jag fick fortsätta att hålla på i verkstan ändå. ’Håll i här’ kunde någon säga till mig och så fick jag hålla i svetsen.

Något annat än att jobba i samma yrke som förfäderna har aldrig föresvävat honom, säger han. Och det är fortfarande hans huvudsakliga syssla men redan i tidiga barnaår började andra talanger och drivkrafter märkas.

– Det låg en IOGT-lokal mitt emot verkstan där man sålde ut grejer på auktion en gång. Jag var tio år när jag köpte en soffa för tio kronor, som jag sedan sålde med vinst.

Det där har fortsatt. Anders står bakom loppmarknads- och antikvitetsbutiken i Starbyladan söder om Vadstena. Den drivs nu av Anders fru Lena och sonen Jonas och där har Anders sin nuvarande verkstad och använder farfars fars gamla verktyg.

Anders åker med på auktionsresorna, flera gånger i veckan, runt i länet och även i Närke, Småland, Västergötland.

– Men jag håller mig undan kunderna, säger han.

– Jag är för frispråkig, så det är bäst så.

Men tillbaka till plåtslagartiden med pappas firma: Anders fick ju till att börja med inte mycket i lön så han jobbade en del som springschas i Olle Larssons affär, mot en liten slant och lite frukt som han fick ta hem på lördagar.

– Ibland fick jag låna en moped av en äldre schas. Då började motorintresset. När jag var 15 köpte jag en Ford Taunus och körde runt på ’slätta’. Polisen kunde inte jaga oss, dom hade ju bara cykel på den tiden. Fortfarande tycker jag om allt som ryker och smäller. Den där barnsligheten går aldrig över.

Av den anledningen väntar nu en exklusivitet på att Anders ska sätta i gång att återställa den i perfekt kondition: en Chevrolet av 1925 års modell.

– Så ska en riktig bil ska se ut, själva urmodellen. I tjugo år hade jag försökt att få köpa den. Den hade stått ute sedan 1973, i Mjölby. Till slut fick jag den. Den ska barnbarnen få.

Arvid, sju, och Linnea, elva år bor på Gotland. Någon av dem får någon gång i framtiden ratta denna skönhet.

Linnea väntar för övrigt ivrigt på att morfar ska komma flygande till Visby. Inte i ett vanligt trafikflygplan, utan i det märkvärdiga byggnadsprojekt som pågår i Borghamn, där bröderna Linus och Petter Bladh bygger en egen konstruktion i samarbete med Saab.

– Ett lätt plan ska det bli, 260 kilo, och det ska kunna göra 260 kilometer i timmen med en 100 hk-motor. Jag har hjälpt bröderna Bladh med plåtarbeten.

Chevan från 1925 är inte det enda som väntar på Anders Hallins flinka fingrar. Två Jaguarer, en från 1988, en från 1992 och en Saab från 1963 står på tur.

– Planer måste man ha. Jag behöver leva tills jag blir 250 år.

Ännu jobbar Anders alltså med plåtslageriarbeten, numera finlir som skvallerspeglar och sådant som bland andra konstnärer beställer. Han visar små utsökta skåphandtag till köksluckorna, gjorda av mycket gammal plåt som han tagit tillvara och som passar perfekt i den lika utsökta bostaden, där han och Lena bott i många år, självaste Gottfrid Larssons-gården med Spetsmuseet på tomten.

Men yrkeslivet igenom har han jobbat med bland annat byggnadsplåtslageri och lagt otaliga tak både i Vadstena och på andra håll. Först i den firma som pappa Lars och farbrodern Nils ägde. Den togs över av Anders och hans bror Göran.

– 1988 sålde jag min del och startade eget och den gamla firman försvann så småningom.

Anders Hallin har varit med och gjort många stora jobb, det största 1973 då man la koppartak på Birgittasystrarnas kyrka.

– Den sommaren var så het att vi gick ner från taket och doppade oss i Vättern flera gånger om dagen. Munkklostret, Klosterkyrkan och Slottet har jag jobbat på också.

Dessutom på det så kallade PK-huset i Motala och det hus som nu är Gallerian.

– Och jag har bränt ner halva Motala också.

Det gjorde han faktiskt. I egenskap av deltidsbrandman när Gamla stan i Motala skulle rivas. Det gjordes till viss del i form av övningsbränder; man tände på en del gamla kåkar och övade släckningsarbete.

Men annars har Anders och familjen Hallin skapat och byggt i över 150 år.

– Mina förfäder tillverkade det mesta av plåt i det gamla hospitalet i Vadstena.