Båda de egenskaperna besitter Kathrin Thomas med råge. Det intrycket blir tydligt för en när man träffar henne.
Vi sitter i en för tillfället tom skolsal i nyöppnade Godegårds skola. Barnen stimmar i ett rum intill men kommer sedan in för att ha lektion.
”Du är rektor!” ropar en pojke och pekar på Kathrin. ”Vi ska ha lektion här. Var är ditt rum?”
Kathrin svarar vänligt som sanningen är, att hon får väl tränga in sig i ett ledigt hörn någonstans så småningom.
Barnen ska först ha plats.
Den 1 juni blev det klart att Kathrin skulle få tjänsten som rektor för återöppnade Godegårds skola. Formellt anställdes hon den 1 augusti. Men jobbet med att få i gång skolan startade redan i början av sommaren. Och det blev något att ta tag i.
– Det var kaos. Ogräs utanför, det hade regnat in i vissa rum, det låg bråte slängt överallt, det var klotter på fasaden. Men jag var bestämd. Skolan skulle absolut öppnas till höstterminen.
Och så blev det. Med hjälp av – förutom professionella byggjobbare – många glada föräldrar, bygderådet i Godegård och andra frivilliga. Samt anställd pedagogisk personal som slitit en stor del av sommaren med att förbereda undervisningen, med inköp av läromedel och tusen andra ting.
Nu går 35 elever på skolan, åtta vuxna arbetar här, på fyra och en halv tjänster. Kathrin Thomas har samlat en styrka som hon känner, litar på och lovordar. Och fler barn ska det bli, hoppas och tror hon.
– Det är redan föräldrar som skjutsar sina barn hit. Jag skulle gärna se att det ordnades med skjuts från Motala för fler. Skolan har kapacitet för 145 elever och nog tycker jag att vi ska närma oss 100.
Det är knökfullt i Motalaskolorna, menar Kathrin. Hon säger att Godegårdsskolan ska vara det trygga boet för alla som går här. Det kanske kan locka stadsbarnens föräldrar att söka plats för sina barn i en mindre byskola.
Det är en röd tråd i hennes liv: värnandet om att alla barn ska ges chans att nyttja sina förutsättningar. Före uppdraget som rektor för den nygamla skolan i Godegård innehade hon posten som elevhälsochef i Motala kommun. Det uppdraget överlappade för övrigt det nya som rektor och inte förrän i september kommer hon att ha släppt det mesta av det, men inte allt; en halvtidstjänst inom elevhälsan kommer hon att ha kvar.
”Varje barn som hamnar i utanförskap i samhället är ett barn för mycket”, sa Kathrin i en tidigare intervju i MVT, för tre år sedan.
Engagemanget började tidigt. Det som fick en avgörande betydelse var en lärartjänst i Täby nära Stockholm.
Men tanken var att hon skulle arbeta med något helt annat. Kathrin pluggade naturvetenskaplig linje på gymnasiet, satsade på biologi, kemi, matematik, var lärare i dessa ämnen, läste farmakologi och undervisade läkare i Stockholm.
– Sedan fördjupade jag mig i toxikologi, läran om gifter. Jag var tänkt för ett jobb men hoppade av när jag insåg att just det jobbet mest tycktes handla om att få miljöfarliga ämnen godkända.
Det var då lärarjobbet i Täby kom in i hennes liv.
– Det var hemskt! Eleverna struntade fullkomligt i allt jag sa. De stal min portfölj. Till slut stod jag på katedern och skrek åt dem.
Men hon fick ordning i klassrummet och de tuffa eleverna med sig. Till slut.
– Det var det roligaste jag hade varit med om!
Sedan dess har Kathrins yrkesliv handlat om att försöka få med alla barn och ungdomar. Ett stort och tungt arbete, där hon ibland har fått åka och hämta barn i hem som befunnit sig i kaos och misär.
Kathrin Thomas föddes i Wuppertal i Tyskland. Hennes pappa vägrade göra militärtjänst under naziregimen och flyttade med sin fru och dotter, då fyra år, till Sverige och paret kom till Motala, som sökte tandläkare.
Föräldrarna flyttade sedan till en gård utanför Askersund och pappan blev ”månskensbonde”, samtidigt som han var chef för Folktandvården i Askersund, där även hans fru arbetade som tandläkare.
Kathrin kom efter åren i Täby att jobba som lärare i Linköping, Norrköping och Askersund – där hon även varit rektor för tre skolor – efter att ha utbildat sig till adjunkt. Hon fick barn och arbetade hårt. Kanske var det därför hon drabbades av sudden deafness – blev döv på ena örat över en natt – och en svår tinnitus som hon ännu kämpar mot.
– Jag tänkte att jag inte längre kan vara lärare, jag hade svårt att höra de tysta barnen, det var då jag övergick till att bygga upp elevhälsoorganisationen, först i Askersund, sedan arbetade jag som rektor på Carl Johanskolan i Karlsborg, där jag även utvecklade samarbetet skola socialtjänst i Karlsborgs kommun. Men min ena dotter, som bor i Motala, upptäckte att Motala kommun utannonserade en tjänst som chef för elevhälsan och lockade mig att söka. Det var 2016.
Nu, efter många års hårt, entusiastiskt slit – och privata sorger – leder Kathrin Thomas arbetet på den efterlängtat nyöppnade Godegårdsskolan. Hon säger att hon fått ny energi av projektet.
Sensommaren övergår i höst och terminen är i gång för fullt.
Kommer Godegårdsskolan att leva vidare?– Ja, det tror jag, svarar hon enkelt. Och bestämt.