Micha Dahlberg var sju år när familjen flyttade från Stockholm till Vadstena och tio år när han upptäckte hockeyn.
– Jag var så racklig på skridskor så först tänkte jag att det inte var något för mig. Så jag blev målis, men det visade sig att jag var tvungen att lära mig åka skridskor ändå, säger Micha Dahlberg.
Som fjortonåring debuterade han i division 2 för HC Wettern och som femtonåring var han uppe och nosade på division 1-spel med Mjölby. En nivå som blev lite för tuff så Micha gick tillbaka till HC Wettern där han var kvar till 21, då hans knän satte stopp för fortsatt spel.
– Jag var fullt inställd på att satsa på hockeyn och jag försökte verkligen komma tillbaka, men knäna fungerade inte som de skulle. Det var en tragedi för mig att tvingas sluta med det jag älskade. Det kändes tomt och jag såg inte ens matcher på tv på tio år.
Men när han av en ungdomsledare i HC Wettern, som hört att Micha varit målvakt, fick frågan om att bli ungdomstränare kunde han inte motstå frestelsen att komma tillbaka till ishallen.
– Det var kärleken till sporten som fick mig att komma tillbaka. Och att få dela med mig av mina erfarenheter och glädja andra.
Under säsongen är det tre träningspass och en till två matcher i veckan, vilket brukar landa på 35 till 40 timmars ideellt arbete per vecka.
– Drivkraften är att det är så fantastiskt roligt att jobba med barn och ungdomar. Att motivera ungdomar att fortsätta att spela och utvecklas är en utmaning. Det är ju svårt att bli stjärna men en god medmänniska har alla potential att bli.
Micha berättar att han aktivt jobbar med hur spelarna ska behandla varandra. Det ska alltid vara en god ton och det är viktigt att stötta varandra. Laget ska vara baserat på vänskap och inga hårda ord eller tuff jargong accepteras.
– Gärna tufft på plan men inte i omklädningsrummet och efter en match behandlar vi motståndare och föräldrar med respekt.
Han tror att tiden med den ”tuffa” hockeytränaren är borta. För att nå fram till resultat både på ett personligt och idrottsmässigt plan ska man lära känna spelaren. Om han vet att en spelare har det tufft hemma försöker han ge lite extra stöd.
– Jag vet själv hur jag reagerar om någon skriker på mig. Min grundfilosofi är att prata med spelaren. Skrikande tränare har varit en anledning till att ungdomar har slutat med hockey men det har blivit mycket bättre på senare år.
Micha tycker att en bra tränare ska vara lugn och saklig men också ställa krav. Genom åren har han lärt sig att vara ödmjuk inför kraven han ställer och att det inte alltid går som man tänkt sig. Det är inte alltid så lätt när man vill vinna.
– Det gäller att vara ett bra föredöme och tänka efter vilka signaler man skickar ut under en match.
Han berättar att han vid ett tillfälle blev uppskickad på läktaren när han skällde ut domaren, efter att en av hans spelare blivit våldsamt tacklad i en turnering där tacklingar inte var tillåtna.
– Blir det fel någon gång får man be om ursäkt. Man kan förstå att en fjortonåring brinner av någon gång men det är inte okej att jag som 44-åring gör det.
Även i sin yrkeskarriär har Micha fått ändra inriktning på grund av en skada. Efter en arbetsplatsolycka blev han tvungen att steloperera sin ena hand och kunde inte längre jobba som elektriker. Nu jobbar han sedan ett drygt år som lärare för gymnasieelever som pluggar till elektriker på Carlslunds Utbildningscentrum i Motala.
– Det känns som jag hamnat på rätt ställe. Det absolut roligaste är att se när eleverna tar in kunskapen och använder sig av den, och sedan inser att de har nytta av vad de lärt sig.
Själv har Micha två saker som målsättning fram till 2022. Den ena är att vara klar med sin utbildning till att bli behörig gymnasielärare, som han pluggar till på distans. Den andra är att vara klar med alla steg i ishockeytränar-utbildningen.
– Mitt mål är att bli SHL-tränare. Jag vet att det är svårt att ta sig dit men har man inte drömmar så kan man lika gärna lägga ner. Det är drömmarna som gör att man tar sig framåt.
Innan en eventuell dröm blir verklighet ska Micha träna och coacha HC Wetterns U16-lag kommande säsong. Något han ser fram emot.
– Jag lär mig lika mycket som spelarna när jag är tränare och jag utvecklas i mitt ledarskap hela tiden.