– När jag stötte ihop med Francesco på en trottoar i Italien kände jag direkt att vi hörde ihop. Allt med honom kändes bra, även om vi inte förstod ett ord vad den andra sa, säger Helena Camarda med ett skratt.
Vi träffas i familjens italienska delikatessbutik Camarda i Borensberg. Helena har ett svart förkläde på sig och är i full fart med att förbereda inför öppning. Hon börjar berätta om hur livet tog en helt ny vändning när hon reste till Italien.
– Vi åkte dit på en klassresa, vi hade en utbytesöverenskommelse med en skola och vi bodde hemma hos var sin italiensk klasskompis. Efter studenten valde jag att åka till Rom och arbeta som au-pair för att vara nära värdfamiljen jag lärt känna genom skolan.
Helena träffade Francesco efter tre månader.
– När jag ringde hem till mamma och sa att jag träffat mannen i mitt liv på trottoaren och skulle stanna i Italien med honom fick hon lite smått panik. På den tiden fanns det inte mobiltelefoner, jag hade bara råd med kortare samtal från telefonautomater och det var ungefär det jag hann informera henne om.
Första tiden kommunicerade paret via ordböcker.
– Även om andra såg en begränsning i vår relation hade vi inga som helst problem med att förstå varandra. Vissa människor förstår man bara.
Helena pluggade internationell ekonomi i Sverige och pendlade fram och tillbaka för att tenta av sina kurser. Parets första barn, Chiara, kom 2000 och Helena tog senare sin examen från universitetet i Linköping.
– Mina lärare brukade skoja om att Chiara var deras yngsta student, hon var med på alla föreläsningar. Det var tufft att studera med barn men jag blev också extremt bra på att planera och gick ut med toppbetyg.
Helena förklarar att det är väldigt svårt att ha ett yrkesliv som mamma i Italien. Systemet är uppbyggt på att svärföräldrar eller mamman är hemma tills barnen börjar skolan. Helena valde ändå att arbeta trots att lönen inte täckte upp för barnomsorgsavgifterna.
– Det finns heller inget som heter "vård av barn", då får man ta ut semesterdagar eller köra barnen sjuka till förskolan. Till slut blev livet ohållbart och vi valde att flytta till Sverige och hamnade först i Linköping.
När paret 2011 flyttade till Borensberg köpte de en stor villa med en angränsade lägenhet där Helenas mamma flyttade in.
– För Francesco var det inget konstigt att svärmor flyttade in och det var verkligen en underbar tid att ha min mamma så nära, dels för våra fyra barn men också för oss som jobbade heltid på Arlaplast.
När hon pratar om mammans bortgång får hon tårar i ögonen.
– Hon var verkligen en underbar kvinna och vi kan fortfarande hitta små paket i huset som hon har gömt till oss på de allra roligaste ställen. Hon är otroligt saknad.
2015 startade familjen Camarda Italienska Delikatesser och reste runt på marknader runt om i Sverige.
– Jag upptäckte snabbt att de som stod på marknader antingen arbetade ihop eller var skilda, det var 300 resdagar per år och vi spenderade mer och mer tid ifrån varandra. En dag gick jag till min chef på Arlaplast och sa upp mig för att jag behövde vara mer med min man. Han tyckte nog jag var helt knasig, säger Helena med ett skratt.
Sen 2020 driver familjen en delikatessbutiken i Borensberg.
– Vi lever verkligen vårt drömliv här och just nu förbereder vi mycket inför högtidsdagarna och semestern. När andra är lediga arbetar vi som mest.