Sofia Petersson gillar framför allt hantverket när hon skapar smycken.
Borensbergstjejen Sofia Petersson fann sitt kall redan som 20-åring när hon tog en kvällskurs i silversmide. Ett år senare startade hon smyckesföretaget "Sofi P".
– Nu är jag 28 år och har förmånen att få ha min största hobby även som arbete.
Något år efter studenten flyttade hon till Stockholm för att plugga en ettårig utbildning i design management.
– Det slutade med att jag bodde kvar där i åtta år, skrattar Sofia.
2015 valde hon att söka till en utbildning i smyckesdesign i Rom och kom in.
– Min tid i Rom var helt underbar och jag lärde mig så mycket inom smyckesdesign.
Hur skiljer sig utbildningarna i Sverige och Italien?
– Det är stor skillnad, dels fick jag lära mig nya tekniker och att göra formar i vax att gjuta i. Det är mycket design i utbildningen och lärarna hade jobbat för de allra största märkena, vilket var inspirerande.
Här jobbar Sofia med verktyget polerstål för att fila.
Ett smycke Sofia själv alltid bär är armbandet i mitten.
Under Sofias tid i Italien fann hon vad som skulle bli hennes stående stil.
Hur skulle du beskriva den?
– Stilren och tidlös, jag vill att de alltid ska kunna användas både till vardags och fest. Det märktes snabbt i Rom att jag var mest bekväm i den skandinaviska stilen som är rätt klassisk. Min lärare ville att jag skulle skapa mer detaljrika graveringar men både hon och jag insåg snabbt att det inte var min nisch.
Vad hämtar du inspiration från?
– Mycket från platser och människor. I Rom upplevde jag att nya idéer kunde komma bara av att sitta vid ett fint fik med bra utsikt, jag tror att miljöombyten är viktigt.
Fascinationen med smyckestillverkning tycker hon främst är själva hantverket.
– Vilket är rätt konstigt då jag är totalt ohändig när det kommer till allt annat inom hantverk. Men just att tillverka smycken är min stora passion och något jag började lite med redan i gymnasiet.
Just försäljning av smidesverktyg var något Sofia jobbade med på Silververket i Stockholm.
Många olika borrar går det åt när hon tillverkar smyckena.
I april flyttade hon tillbaka till Östergötland med sin sambo och son.
– Han är från Skänninge och båda började längta hemåt, vi trivdes i Stockholm men ville ha nära till våra familjer. Samtidigt ville vi bo i en större stad så vi hamnade i Linköping, vilket känns bra.
Hennes atelje har hon i Borensberg hos sin mamma och bonuspappa.
– Lite kul att jag är tillbaka där allt startade, men nu med eget smyckesföretag och en trogen kundbas.
Hur har pandemin påverkat din bransch?
– Jag har själv inte märkt av något skillnad just försäljningsmässigt. I Stockholm arbetade jag på Silververket som säljer verktyg och silver inom branschen, under första månaden av pandemin sålde vi massor med startkit. Det verkar som många har börjat tillverka sina egna smycken.
I Rom lärde hon sig att göra formar av vax för att kunna gjuta i, ballerinan är en av skapelserna.
Kvinnosymbolen är något Sofia märker är populärt just nu.
Att tillverka smycken på beställning är något Sofia gillar lite extra.
– Det är en speciell känsla att få skapa något personligt till en person. En av sakerna jag gillar mest med smycken är att det oftast ligger en historia bakom, vem man fick det från och varför. Det är en rolig känsla att få vara med och skapa det.
Sofia själv är förlovad men har inte skapat sin egen förlovningsring.
– Jag fick höra att det betydde otur så jag vågade inte göra det, men har bestämt mig för att göra en till och ska nu bli min egen lyckas smed helt enkelt.
Vad händer i framtiden?
– Min dröm är att ha en butik i Linköping där jag kan både sälja och tillverka mina smycken. Min ambition var att göra det innan jag fyllde 30 år men det är ju bara två år kvar så det börjar bli lite bråttom, skrattar Sofia.