Carmen och Kenneth tillsammans i Spanien.
Carmen är född och uppväxt i Sevilla i Spanien. Hon trivdes verkligen där och var den i kompisgänget som sa att hon aldrig skulle flytta därifrån. Men där hade hon fel, fast det visste hon inte då.
Den 23 december 1990 hände något som skulle förändra hennes liv. Hon och hennes väninna, Maria-Luisa, var sugna på italiensk mat och tog bilen till en restaurang. Men det var fullsatt och Carmen föreslog att de skulle åka till Ginos, en annan italiensk restaurang.
– Vi klev in och en servitris placerade oss vid ett litet bord med plats för två, där satte vi oss för att beställa in mat och ha en trevlig kväll, säger Carmen.
Det de inte visste var att Robert från Sverige, som tillfälligt bodde och jobbade i Sevilla, hade bjudit ner sin vän och kollega Kenneth för att fira jul tillsammans med honom. De var också sugna på att äta Italiensk mat just den kvällen. Kenneth föreslog att de skulle till Ginos.
Carmen gillar att baka sötsaker till kaffet.
"I Spanien har vi inte så mycket sött fikabröd som i Sverige, men jag gillar det"
– När vi satt där kom servitrisen och placerade dem vid bordet intill. Det var bara en smal gång mellan våra bord, säger Carmen.
– Vi började småprata med varandra och tyckte att det var trevligt. När vi ätit färdigt bestämde vi oss för att avsluta kvällen tillsammans över en kopp kaffe på ett närliggande kafé. Där satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord, och innan vi skildes åt bestämde vi oss för att ses på samma ställe följande dag, på självaste julafton.
I Spanien firar man julafton sent på kvällen så en lunch med de nyfunna vännerna skulle de såklart hinna med. Under måltiden fick Carmen en julklapp av Kenneth och Maria-Luisa fick en julklapp av Robert.
– Efter lunchen skildes vi åt, Maria-Luisa och jag skulle hem till våra familjer och fira jul och killarna skulle åka till Marbella i några dagar.
Kenneth och Carmen med sina söner Kristoffer och Kristian i Granada i Spanien.
När Kenneth och Robert kom tillbaka till Sevilla träffades de åter och bilade iväg på en dagsutflykt till Huelva, och det var då det hände.
– På tillbakavägen satt jag bredvid Kenneth i baksätet och vi kände bägge två att det var något som hände där och då. Som ett pirr i hela kroppen. Men några dagar senare var det tyvärr dags för Kenneth att resa tillbaka till Sverige, fast han inte ville, säger Carmen
Kärleksparet höll kontakt med varandra via telefonsamtal och brev. Kenneth började även att plugga spanska på komvux.
– Det var de enda sätten vi kunde hålla kontakten på och det var dyrt att ringa. Vi hade varken datorer eller mobiler på den tiden, säger Carmen.
Carmen läser gärna spanska böcker för att hålla igång språket. "Men när jag är i Spanien en längre tid känns det som jag tappar svenskan. Jag vill vara aktiv med mina språk"
Carmen kopplar gärna av med en god bok i soffan.
Maria-Luisa fortsatte att träffa Robert och tycke uppstod även där. De hade ju möjligheten att träffas regelbundet då Robert bodde i Sevilla. För Carmen och Kenneths del blev det ganska jobbigt med ett distansförhållande men de kämpade på. De hälsade på hos varandra så ofta de kunde och det blev en del resor under de kommande åren.
– Ju mer vi träffades desto svårare blev det att skiljas åt. Känslan att vi ville vara tillsammans hela livet blev bara starkare för varje gång vi träffades. Det var tuffa år, men kärleken vann. Sommaren 1995 gifte vi oss i Sevilla och efter det flyttade jag permanent till Kenneth som då bodde i Linköping, säger Carmen.
Carmen vid sitt hus i Borensberg.
Det var julen 1990 som kärleken slog till.
1996 fick de sin första son och fyra år senare utökades familjen med ytterligare en son. Robert blev kvar i Sevilla och gifte sig med Maria-Luisa och även de fick två söner.
– En riktig kärlekssaga för oss alla. Varje gång vi reser till Sevilla träffas vi och äter på Ginos där allt började.