Redan som barn föddes ett frö i Malin Melander. En kärlek och omtanke för andra människor, något som fortfarande blommar i den snart 19 år gamla kroppen. Viljan att växa sig större än sig själv och att påverka omvärlden i en positiv riktning får henne nu att resa till Tanzania.
– Det är ett av Svenska kyrkans utbytesprogram. Tillsammans med två andra tjejer ska jag bo i staden Bukoba, berättar Malin Melander.
Att resa är ingenting nytt för Malin. Förutom resor med familjen har hon tidigare spenderat två veckor i Kambodja.
– Då öppnades mina ögon på riktigt. Det blev en vändpunkt, efter det kände jag att jo: jag vill hjälpa, säger Malin.
De tre månader som väntar i Tanzania är dock hennes största äventyr hittills. Där ska hon leva hos troende familjer, kanske engagera sig i någon ungdomsgrupp, förhoppningsvis sjunga i körer. Allt för att lära och lära ut över kulturella gränser.
– Det går i vågor, ibland är jag nervös, ibland inte. Än så länge har jag inte något fullständigt schema, men jag känner mig trygg i att allt kommer fungera bra, berättar Malin.
Med sig från Afrika hoppas hon få bättre förutsättningar för att se världen som den är. Verktyg för att utvecklas till den hon vill vara. Idag är målet att bli mellanstadielärare, helst utomlands.
– Jag har alltid tyckt om att lära ut. Och jag har alltid tyckt om barn. Kanske för att jag umgåtts med mina kusiner hela livet, eller för att jag varit ledare i olika sammanhang, säger Malin.
Hon menar att många barn i just mellanstadiet lätt hamnar i skuggan. Mobbning, utanförskap.
– Att vara lärare är samtidigt ett sätt att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser, fortsätter Malin.
Om framtiden vill annorlunda kan hon även tänka sig att delta i, eller starta upp, stödprojekt.
– I kyrkan här i Borensberg stickar vi exempelvis mensskydd till kvinnor i utvecklingsländer. Det krävs inte alltid stort arbete för att göra stor skillnad, säger Malin.
Alla kan inte göra allt. Med viljan att hjälpa kommer ofta känslan av att inte göra tillräckligt.
– Klart man vill rädda världen, det känns jobbigt när man inser att det inte fungerar så, säger Malin.
Ansträngningen, mental som logistisk, kan göra det svårt att prioritera sig själv.
– Jag försöker hitta en balans. När det inte fungerar så har jag många i min närhet som bryr sig om mig. Och jag bryr mig om dem, det går nog jämnt ut, menar hon.