I helgen träffades delar av släktingarna efter Carl och Hjalmar Flodin.
Initiativtagaren Karin Rosberg berättar att de båda släktleden har hållit kontakt var för sig genom åren, nu var det första gången som nästan samtliga – ett trettiotal – kunde sammanstråla.
Hur kom det sig att ni nu har samlat släkten?
– Det var för ett och ett halvt år sedan som jag hittade en person på internet med namnet Bertil Flodin, svarar Karin – Jag tänkte att vi kanske var släkt och jag tog kontakt, varpå Bertil bekräftade att han är Hjalmar Flodins sonson.
Så föddes tanken på en större träff och så kom planeringen igång.
Carl och Hjalmar Flodin var bröder och föddes i Motala 1868 respektive 1869. Ur Bertil Flodins och Sten Walles personbeskrivningar framgår följande (Bertil är som nämnts Hjalmar Flodins sonson och Sten är Carl Flodins dotterson)
Carl blev ingenjören som kom att spela stor roll för järnvägens utveckling i Sverige såtillvida att han som byråingenjör vid Järnvägsstyrelsen ledde arbetet med att bygga de stora svenska ånglokomotiven, varav det första blev färdigt 1906. Motala Tidning publicerade 1990 en artikel om Carl Flodin med rubriken Ritade "Sveriges vackraste ånglok". Bland annat är Carl konstruktören bakom loket som står uppställt vid Lokverkstan i Motala Verkstad, och som nyligen har renoverats.
Hjalmar Flodin är för Motalaborna möjligen mest känd för att ha donerat en fin fågelsamling till Motala Muséi- och Hembygdsförening. Hjalmar var en ivrig och sakkunnig ornitolog. Han var också den som grundade Motala Muséum och Motala Muséiförening. Som företagare och handelsman hade han övertagit faderns affärsrörelse och utökade verksamheten till hela fyra livsmedelsbutiker i staden. Hjalmar tog initiativ till bildandet av en köpmannaförening (1906) och också Motala Handelsförening. Också inom kulturområdet utmärkte sig Hjalmar, som anlitad sångsolist och som amatörfotograf, där bland annat ett antal glasplåtar finns bevarade på Motala Muséum.
Till sist en liten kuriositet kring Hjalmar Flodins fågelsamling. Där finns nämligen en raritet, sannolikt det enda exemplaret i världen, en kajspett. Alltså ett uppstoppat exemplar av en korsning mellan kaja och hackspett. Hur den har tillförts samlingen är oklart. Emellertid kan man få en viss klarhet genom det latinska namnet som är "lirpa lirpa", det vill säga om detta läses baklänges.