– Det gör inget. Jag skulle ändå upp. Och nu ska vi ha lite kaffe.
Det är en pigg 90-åring som tar emot hemma på Djurgårdsgatan i Linköping. Sven Gunnar går med rollator efter att ha försökt lyfta en kopieringsmaskin för tio år sedan. Men i övrigt håller han igång och är fortfarande en av guiderna på Flygvapenmuseum i Malmslätt.
Och det är lika bra att klargöra med en gång – i Sven Gunnar Axelssons liv handlar mycket om flyg.
Under 50 år arbetade han på Flygförvaltningens försökscentral (FC) i Linköping där man testade nya flygplanstyper och annan krigsmateriel. På bordet där vi sätter oss ligger en tjock bok med titeln ”Flight Testing – Flygutprovning i Sverige. En bok skriven av veteraner som själva var med.”
Sven Gunnar är en av dem.
– Jag var med och bildade FC:s veteranklubb i Linköping 1985. Nu är jag äldste medlemmen, säger han när han slår sig ned med kaffekannan.
Han har arbetat inom flygsektorn i hela sitt liv och flyget är hans största intresse. Det har det varit ända sedan han var pojke och for runt med sina hemmabyggda modellplan.
Som 14-åring blev han springpojke på FC. 1950 kom han till robotsektionen och arbetade med vapenmontering, blev så småningom förman och ingenjör och var de sista fem åren byrådirektör på produktionsplaneringen. När han pensionerades 1993 var FC sedan länge en del av Försvarets materielverk.
– Pilot kunde jag inte bli för vid 18 års ålder upptäcktes att jag hade ett brytningsfel. Men flugit har jag gjort ändå, säger Sven Gunnar och tar fram en mapp full med handskrivna blad.
Det är hans flygdagbok. Här har han antecknat varenda flygresa han gjort sedan den allra första som ägde rum i en Fokker S6 år 1943. Här finns också uppgifter om varifrån planen lyfte, var de landade, hur länge de var i luften och ofta också vem som satt vid spakarna. Och ibland lite till.
Totalt har Sven Gunnar flugit 550 gånger i 69 olika flygplanstyper. Många av resorna är privata. Han och hustrun Gun reste mycket innan hon blev sjuk. Hon gick bort för två år sedan.
De hade inga barn och kunde därför resa iväg ganska fritt när de ville. Hemma har Sven Gunnar en världskarta på väggen med ett hundratal röda knappnålar på.
– Jag har varit på alla kontinenter utom Antarktis. 2013 gjorde vi den sista resan ihop. Det var till Palma. Den 28 maj.
När Gun inte fanns kvar fick Sven Gunnar lära sig sköta en del av det hon hade gjort. Laga mat till exempel.
– Vi var jämt i köket så jag hade sett hur hon gjorde. Provat hade jag också gjort men jag stekte alldeles för hårt. Det händer fortfarande ibland. Går brandvarnaren igång tar jag min långa griptång och petar till den så den slår i golvet, då tystnar den, säger han och skrattar.
När Sven Gunnar gick i pension 1993 anmälde han sig som guide på Flygvapenmuseum. Det är mer än 25 år sedan och han har fortsatt guidningarna där alltsedan dess.
Dagen före vår intervju hade han visning för en grupp från Försvarets materielverk.
– Kolleger till mig. Fast lite yngre.
Nästa dag har han en ny visning och sedan ytterligare en några dagar senare. Egentligen hade han hoppats komma upp i 900 guidade turer före 90-årsdagen men han får nöja sig med 890.
Han håller förstås räkningen även på detta.
– Ja på det mesta. Hur mycket jag tjänar och hur mycket som går till skatt. Jag är en liten planerare ser du.
Nöjd med livet är han också. Sven Gunnar tänker ofta tillbaka på allt som varit. Och på Gun som han fick 68 fina år tillsammans med.