Karin Wendt har varit mycket aktiv inom Motalas föreningsliv genom åren. Den 10 maj fyller hon 100 år.
Sedan fyra år tillbaka bor Karin Wendt i Båstad för att vara närmre familjen. Hennes liv började år 1921 i Nedre Fryksdalen i Värmland.
– Det känns inte något speciellt att fylla hundra, det har kommit lite som en överraskning, skrattar hon.
– Tiden har gått så fort den senaste tiden.
Som ung arbetade hon på Hakonbolaget i Karlstad och Karin träffade sin blivande make Curt på en dans i Folkets park i Deje.
– Han var egentligen från Helsingborg men var och byggde broar vid Klarälven. Min moster hörde av sig och sa att jag skulle komma dit och dansa i parken en lördag. För nu hade det kommit 45 väg- och vattenbyggare till Deje. Det tackade jag ju inte nej till, och på den vägen är det, skrattar Karin.
1946 flyttade hon och maken Curt till Motala då han sökt jobb här. Karin fick in en fot på Vätternliden och Samuelsbergshemmet. Då hon var händig och driven ledde det ena jobbet till det andra.
Flera år senare, närmare bestämt 1962, började hon arbeta som cirkelledare inom ABF i Motala. Hon blev samtidigt handledare för fritidssysselsättningen för Motala kommuns äldreboenden. Något som hon tio år senare anställdes för att bli ansvarig för.
– Jag gillade att arbeta med gamla och fick styra och ställa så att de fick ha fester. Jag var mycket för att de skulle ha det roligt, säger Karin.
Studiecirklarna som hon höll i tillsammans med Maj Larsson växte snabbt, och från att ett femtiotal personer deltog den första terminen, blev över det dubbla den andra. De anordnade både bussresor till olika landskap, men även utlandsresor till bland annat Norge, Mallorca och Gran Canaria.
– Vi åkte på väldigt mycket resor. Sedan hade vi visningar med de bilder som tagits på resan efteråt. Allt gick oss i händerna och det var väldigt populärt. Det var så himla roligt när man la ut en bussresa och så blev den fulltecknad med en gång.
Vad var det bästa med ditt arbete?
– Det var friheten, att vi fick fria händer. Allt var nytt och gångbart. Och när det är roligt, så är det lätt att jobba.
Med åren blev hon även anlitad som guide och reseledare till olika bussresor och hon fick även komma till olika för föreningar och kyrkor för att berätta roliga historier.
Har du alltid tyckt om att bjuda på dig själv?
– Ja, det har jag. Man får inte vara blyg, utan lite rättfram och naturlig. Det behöver inte vara så märkvärdigt.
Resandet har alltid varit en central del i Karins liv, här läser hon år 1998 en sommarkurs om Island på Vadstena folkhögskola. Några dagar senare reste de 20 eleverna till Island.
När Karin gick i pension fortsatte hon arbeta som volontär vid "Trivselgruppen" i Gamla stan som hon var med och startade. Hemma på Bispmotalagatan fanns ett helt rum med priser till de fester och sammankomster som arrangerades.
– Det liksom spred sig, jag tänkte om att det går att göra sånt här på det ena stället så gick det att göra här också.
Engagemanget i föreningar och arrangemang trappades inte ned för Karin med åren, så sent som 2013, vid 92 års ålder, blev hon ny ordförande i SPRF Solfjädern i Gamla stan.
– Det var också spännande, det fanns ingen annan som man kunde övertala. De tyckte att jag skulle vara det. Jag tänkte att någon måste fortsätta.
Karin år 2013, här var hon ny ordförande för SPRF Solfjädern.
Födelsedagen ska firas med middag tillsammans med sonen Bo och hans familj.
– Vi får ju inte samlas så många, och i flera års tid har många sagt att de ska komma och fira. Det är väldigt tråkigt att det blir så, men det är inte mycket man kan göra åt det.
– Jag har levt ett bra och rikt liv när jag sitter och tänker efter. Det är roligt att minnas tillbaka, säger Karin.
Har du något som du fortfarande längtar efter att få göra?
– Nej, det tycker jag inte. Jag har fått vara med om väldigt mycket som inte så många har fått vara med om.