Jag har precis provfilmat för en grej i Norrköping, som också innebär att jag får prata östgötska, säger Nils Dernevik.
– Jag har Sveriges minsta roll i filmen UFO Sweden. Jag var länge i svängen för en större roll, men fick den inte. Men jag är glad att jag fick en annan roll.
Nils Dernevik var nyligen på en filmpremiär i Norrköping och har provspelat för en annan en filmroll.
– Nu får jag äntligen utnyttja mina ö och ä, jag får prata östgötska. Jag har jobbat hårt för att bli av med dialekten, men det känns kul att få plocka fram den igen.
Nils flyttade till Vadstena från Mjölby under högstadiet.
– Högstadiet var en jobbig tid, jag anpassade mig jättemycket för att få kompisar, sa det människor ville höra.
Efter gymnasiet var Nils i Dublin i två år.
– Jag skulle egentligen åka till London med en kompis, men han kom in på universitetet. Det blev Irland Istället. Det var väldigt skönt och frigörande att komma ifrån Vadstena.
I Dublin hade han 3000 kronor på fickan och tre nätter inbokade på ett vandrarhem.
– Vad skulle jag göra sedan?
Han började städa rum på ett hostel och fick med tiden allt fler uppgifter där.
– Helt plötsligt drev jag hela stället, bodde i ett av rummen och var jour hela nätterna. Det var inte riktigt det jag hade tänkt mig, jag ville bara dricka öl och hångla, men det blev inget med det.
Nils Dernevik beskriver hur monolog skiljer sig mot att spela mot en motspelare. "På ett sätt är det ju skönare. Man måste hela tiden tänka på vad man säger och vem som svarar".
Nils beskriver ett fattigt Dublin i början av 2000- talet.
– Guinessbryggerierna levererade öl med häst och vagn, jag bodde på norra sidan som var så fruktansvärt fattigt. Man kunde få upp låset till lägenheten med bara ett kontokort.
Efter två år flyttade han hem och ville börja plugga, men visste inte vad.
– En kompis skulle göra en pjäs i Mjölby och frågade om jag ville vara med. Då upptäckte jag att det var superkul med teater.
Han gick en folkhögskola med teaterinriktning i Skåne och sökte sedan scenskolan.
– Jag kom inte in och blev helt knäckt. Jag spelade World of Warcraft och deppade.
Året efter kom han in på scenskolan i Malmö.
När föddes teaterintresset?
– Min pappa spelade amatörteater i Mjölby och jag var med där när jag var sju. Jag har alltid gillat generationsgrejen, det gör jag fortfarande.
"Jag gillar generationsgrejen, att jobba med genier och nyutexade samtidigt. Att man ändå befinner sig på samma scen, man måste mötas, det går inte att fuska sig förbi".
Nils Dernevik berättar om en rolig pjäs han spelat i. "Drömspelet, ett samarbete med min kompis Erik Holmström och Malmö dockteater. Det var extra kul att spela den, det var så tekniskt utmanande".
Nils Dernevik berättar om ett tillfälle då han fått scenskräck. "Katastroftankarna började snurra. Tänk om jag får hjärtinfarkt. Tänk vad jobbigt det blir för alla andra. Vad pinsamt det kommer bli".
Har du alltid gillat att vara på scen?
– Nej, jag har aldrig gillat att stå på scenen, jag har också fått riktig scenskräck några gånger. En gång skulle jag bara stå helt still på scenen, men helt plötsligt visste jag inte vad som var upp och ner. Katastroftankarna började snurra.
Hur kommer du ihåg alla repliker?
– Jag har jättedåligt minne. Jag jobbar med kroppsminnet och minnesbågar där jag hänger upp mig på saker.
Nils bor nu i Helsingborg med sin sambo Sasha Becker och fyraåriga dotter Hedvig.
– Vi har 50 meter till havet, en grind upp till skogen där förskolan ligger. Det är ganska idylliskt.
Hur kommer det sig att det blev Helsingborg?
– Jag fick ett jobberbjudande på stadsteatern, träffade Sasha där, vi fick barn och blev kvar.
Under pandemin fick Nils chansen att börja regissera egna föreställningar.
– Teaterchefen sa: "Men Nils, nu är det nog dags". "Ja, det är det nog" svarade jag.
Nils Dernevik berättar att han gjort en monolog för länge sedan. "Det är ett av de roligaste arbetena jag gjort. Det var monologen Memorial of identity. Den används nu som undervisning på scenskolan. Det är kul, men det var en sinnessjuk text".
Nils spenderar en hel del tid i Östergötland.
– Jag har en sommarstuga i Malexander som min morfar har byggt.
Vad är det du har på gång nu?
– Mycket är hemligt som jag inte får säga. Men jag ser fram emot nästa spelår i Helsingborg. Till hösten ska jag ska göra Ernst Hugos roll i Riket. Jag kan knappt vänta, har redan lite ångest, men det kommer bli superkul.
Under åtta år kom Nils Dernevik tillbaka till Vadstena för att spelade Shakespeare. "Jag fick upptäcka Vadstena som vuxen i sommartid. Det är så fint, jag skulle vilja ha något litet boende där nu".