Viktoria Tevell utbildade sig till frisör samtidigt som hon också var landslagsryttare inom fälttävlan.
Det är en sprallig och pratglad salongsägare som tar emot. Först blir det en stunds prat om hästar och tävlingar, som präglat en stor del av hennes liv. Som landslagsryttare inom fälttävlan under cirka tio år, har Viktoria varit i både England, Tyskland och Frankrike.
1996 tog Lisa Tevell över företaget i Borensberg, från Sven Gustafssons salonger, och Viktoria som parallellt med ridkarriären valde att utbilda sig till frisör så småningom, kunde själv börja jobba där.
– Det var bra att jobba hos mamma eftersom jag kunde vara borta en vecka utomlands, säger hon om landslagstiden.
2016 tog Viktoria själv över driften.
I dag är de fortfarande tre frisörer på plats, men söker efter ytterligare en kollega.
Viktoria ser ljust på företagets framtid. Trots att det finns ytterligare tre salonger på orten, säger hon att det inte är negativt.
– Vi är inte konkurrenter utan hjälper varandra.
Gott kundunderlag finns, hävdar hon, både från Borensberg, Tjällmo, Klockrike, Fornåsa, Österstad och Ljung.
Under samtalet nämner hon ofta Borensbergs handelsnätverk, aktörer som både hittar på gemensamma aktiviteter och jobbar för att stötta varandra - och främja den lokala handeln.
Wilma Ekholms och Viktoria Tevells mammor har också jobbat på Salong Klippet i Borensberg tidigare.
Nya bostadsområden under uppförande tror Viktoria kan bli ytterligare en drivkraft.
Varken hon själv eller en av kollegorna, Wilma Ekholm, vars mamma också arbetat på salongen, kan tänka sig en annan arbetsplats.
– Jag är ingen storstadstjej och jag ville ha jobb i byn, säger Wilma som kommer från Tjällmotrakten.
Hon har provat på jobb på en större salong i Linköping under studietiden, men trivdes inte riktigt.
– Det var mer stressat och man kände inte kunden som ville bli klippt snabbt. Här är man nästan som en familj. Man lär också känna varandra bättre i ett mindre företag.
Sanna Karlsson får håret fixat av Wilma Ekholm.
När pandemin bröt ut märkte Viktoria ett tapp initialt. Hon medger att det fanns en oro för utvecklingen. Men med tiden upptäckte hon att också fler nya kunder kom till salongen.
– Pandemin var bra!
De som vanligtvis jobbar på andra orter och som nu hade hemmakontor, passade på att klippa sig på lunchen, säger hon.
– Sedan tog allt längre tid när vi bara fick vara en person per kvadratmeter.
Finns det några nackdelar med att jobba på en mindre ort?
– Nej jag tror inte det, säger Viktoria och sneglar mot Wilma, innan hon skrattande svarar.
– Vi tänker länge, men kommer inte på något.