Uppvuxen i ...
Stefan Forsberg har en rad uppdrag på olika håll, bland annat sitter han i prisnämnden för Polarpriset.
Han kan dessutom titulera sig Hovets Kabinettskammarherre och har på olika sätt varit inblandad i just kungliga festsammanhang.
Mest känd är han nog alltså för att han på uppdrag av riksdagen planerade och genomförde Festkonserten före kronprinsessbröllopet 2010.
– Jag har aldrig jobbat så mycket med någonting som jag gjorde med det men det var otroligt roligt att få göra det!
Han var också konferencier.
– Det var stimulerande men lite pirrigt!
Att det förde med sig ett visst kändisskap tyckte han var väldigt roligt.
Redan som barn i Motala omgavs han av och sysslade med musik
– Motala betyder oerhört mycket för mig! Det är ju min hemstad och jag hade en väldigt lycklig uppväxt och barndom. En lugn och trygg plats.
Pappan arbetade på Luxor och mamman på Domus i Motala. De jobbade inte med musik men var väldigt musikaliska.
– Pappa sjöng väldigt vackert och mamma spelade piano och orgel.
Han berättar att hans och hans syskons minnesbild är att det nästan alltid var musik hemma.
Stefan Forsbergs äldre bror spelar trombon och hans yngre syster har sjungit mycket i kör. Det var dock bara han själv som kom att syssla med musiken professionellt.
Under uppväxten idrottade han också.
– Jag älskade att hålla på med idrott, vi spelade tennis, åkte ner till bowlinghallen och höll på med pingis.
Från 5-6 års ålder var musiken hans huvudsakliga fokus. Vad gäller valet av instrument så tyckte Stefan Forsbergs föräldrar alltid att den kände Mjölbytrumpetaren Arne Lamberth spelade vackert.
– Och min kusin hade en trumpet hängande på väggen så jag sa att "Den där vill jag spela på". För jag såg hur fint de tyckte det var när han spelade trumpet. Jag blev helt biten av det! Från skolan och framåt var yrkesmusiken det enda jag ville syssla med.
Forsberg säger att han fick med sig mycket från musiklivet i Motala som han anser är en "jättefin musiksstad". Det fanns ett brassband och personerna i det betydde mycket för honom. Han sjöng också i körer. Dessutom tog han trumpetlektioner på Musikskolan och spelade även piano för en lärare där. Sin främsta musiksskolning fick han dock i kyrkan känner han.
Någon partykille var han inte säger han och kompisarna fanns inom musiken. På sommaren drog de ner till Varamobaden.
Efter gymnasiet blev det Göteborg och Musikhögskolan. Han var sedan i många år solotrumpetare i Blåsarsymfonikerna i Stockholm. Så småningom kom han in på chefsbanan.
– Orkestrarna hamnade i lite ekonomiska svårigheter och då fick jag en fråga om jag kunde tänka mig att titta på det. För jag var då fackets ordförande.
Han löste det hela. Tanken var sedan att återgå till spelandet, men då frågade Sveriges Radio om han ville bli program- och artistchef. Svaret blev ja, men bara en kort tid efter ringde man från Konserthuset och erbjöd honom det jobb han fortfarande har.
Stockholms Konserthusstiftelse beslöt 2015 att det inte ska finnas någon bortre gräns för hur länge han kan vara konserthuschef.
Stefan Forsberg har sin mamma kvar i Motala.
– Vi brukar åka ner ibland. Ibland sover vi över eller så åker vi bara över dagen. Och barnen älskar Motala, det är deras stora sommarminne och på julen och stora helger så var vi alltid i Motala. Så det betyder väldigt mycket för vår familj.