Zackrisson är uppvuxen på en gård i Gammalkil. Där föddes intresset för slöjdandet långt innan han visste att det var det han skulle hålla på med idag.
– Det började med att jag hittade pinnar att leka med och sedan började jag bygga träsvärd. Vi hade ritbord hemma och kreativiteten uppmuntrades alltid. När man skapar i trä blir det väldigt påtagligt vad man har åstadkommit. Så på sätt så kan jag tänka mig att det blir enklare att få komplimanger och peppande ord kring sitt skapande.
Idag arbetar han som verktygssmed på H-Karlsson Klensmide och med det egna företaget som möbelsnickare och hantverkare på Ringgatan i Motala. Men hobbysnickeri och hemslöjd fanns redan på familjegården och var ständigt närvarande under Ludwigs uppväxt.
– Där höll jag och farfar på mycket, nästa varje dag efter skolan. Han var där, men kanske inte alltid att han instruerade och visade vad jag skulle göra. Mycket var att jag fick testa mig fram själv.
– Farfar slöjdade och fixade möbler till hemmet och min farmor har alltid stickat.
Valet på gymnasiet blev möbelsnickeri på Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping. Efter det flyttade han 90 mil norrut, närmare bestämt till Vindelns folkhögskola utanför Umeå.
– Gymnasiet var ganska industriellt och maskinellt inriktat, och jag kände därför att jag ville söka mig till något med mer närhet till trämaterialet, säger Ludwig och fortsätter:
– Jag var lite halvstursk när jag läste kursplanen och tänkte att det där kan jag ju, så jag hoppar på andra året direkt. Men när jag kom dit så insåg jag att det gick att ta det till en ny nivå, så det slutade med att jag gick båda åren ändå, skrattar han.
Råslöjden och att arbeta mer traditionellt med handverktyg föll honom i smaken.
– Det ångrar jag inte, det var jättekul. Eftersom jag hade de där åren som liten där jag suttit mycket själv och tragglat så kunde jag fokusera mer på färg och form under mina två år.
Studierna som sedan följde var på Linköpings universitet. Ludwig beskriver det som en tid med mer fokus på skapandeprocessen.
– Det var väldigt nytt för mig. Tidigare så var det mer på materialval och kulturarv, säger han.
Vad inspireras du av?
– Jag har alltid varit fascinerad av gamla prylar, mycket antikt och retro. Och därtill kommer gamla hemslöjdsting, folkkonst och allmogemöbler. När de har fått sin patina tycker jag är väldigt fint. Men även mönster i naturen.
Efter kandidatexamen på universitetet sökte han sig till sin nuvarande arbetsplats.
– Jag hade gjort en portfolio med det verktygsprojekt jag höll på med. Då var de öppna och bad att jag skulle komma hit. De frågade "kan du börja jobba idag" men jag svarade att jag inte kunde eftersom jag inte hade arbetskläder, skrattar Ludwig och fortsätter:
– Men dagen efter var jag här och jobbade, sedan har det bara rullat på.
Det är fem år sedan han flyttade till Motala, och på den tiden har han skaffat sig en egen verkstad alldeles intill smedjan.
– Smedjan är ju mitt primära arbete, så det jag gör här blir mestadels på fritiden och när jag har tid.
Varför tror du att intresset fortfarande hänger med?
– Det har alltid varit en så naturlig del att skapa, och att jag tycker att det är så himla kul. Det är omgivningen och familjen som har gjort att jag har vågat satsa.
Vad är planerna för framtiden?
– Drömmen är att flytta tillbaka ut på landet och komma närmre naturen. Gärna en äldre gård där jag har plats för en större verkstad. Och kanske ha lite kurser i slöjd eller snickeri. Men det finns också så mycket mer som jag vill lära mig. Någon gång vill jag testa att bygga ett helt kök. Men även fönster och dörrar.