Lisen växte upp i Motala, och läste till frisör i Linköping. Efter det jobbade hon som frisör i Stockholm, och vid 20 års ålder startade hon eget bolag och hyrde in sig på olika frisörsalonger.
– Jag trivdes så bra. Det var livets goda dagar, jag jobbade mycket och festade på Stureplan, säger Lisen och skrattar när hon tänker tillbaka på sin 20-årsålder.
När några år gått noterade hon att fler och fler bekanta valde att flytta till grannlandet Norge:
– Man tjänade bättre där, valutakursen var så pass fördelaktig.
När Lisens kusin flyttade till Norge, gick det upp för Lisen att hon också skulle hoppa på tåget. Hon fick snabbt ett jobb på en nystartad salong i Grünerløkka, som idag är en av Oslos mest populära stadsdelar. Men då, år 2009, hade området ett helt annat rykte.
– Det var ganska "tacky", det ansågs inte så fint att bo där. Det fanns ingenting i Grünerløkka, man kunde inte ens gå ut och köpa en kaffe. Och idag är det jättedyrt att bo där, för det är så trendigt. Det är lite häftigt, att man har fått se den utvecklingen, berättar hon.
Lisen hittade en tillvaro i Norge som hon stortrivdes med. I takt med att området där salongen låg blev alltmer populärt, så började också kändisarna hitta dit.
– Jag har stylat artister inför norska melodifestivalen, och skådespelare inför olika tv-program. Jag var fast stylist åt norska mellokändisen Marie Klåpbakken i flera år, berättar Lisen.
Tiden gick, och så småningom träffade hon även mannen som idag är hennes make. Martin Ringlander är uppvuxen i Västervik, och bodde även han i Grünerløkka den här perioden. Martin blev kund på salongen där Lisen jobbade, och resten är historia. Det blev bröllop, husköp utanför Oslo, och så kom barnen – livets tredje decennium tickade på.
– För några år sedan fick vi båda varsin stor möjlighet. Martin öppnade restaurang, och jag blev delägare i salongen. Det var mycket som hände på samma gång, berättar Lisen.
Men, så kom pandemin.
– Det var jättetufft, Norge hade jättehårda restriktioner. Allt stängdes, man fick inte gå ut eller träffa andra överhuvudtaget. Man skulle polisanmäla om man såg en främmande bil på grannens uppfart, det var galet.
Med isoleringen kom en stor längtan efter familjen hemma i Sverige. I fjol var paret i Västervik på sin sommarsemester; de var ute med Martins pappas båt och åkte runt bland öarna i Västerviks skärgård. För ett ögonblick stannade Lisen upp.
– Allt var så idylliskt. Jag fick en aha-upplevelse, och tänkte "vad håller vi på med?". Är det stressen med jobbpendling till Oslo vi ska leva i, eller är det så här vi ska ha det? Det kändes som att det var dags för en förändring.
Sagt och gjort – paret bestämde sig för att lämna storstadslivet i Oslo och istället flytta hem till Sverige. I juni anlände familjen Ringlander till Västervik och i september börjar Lisen som frisör på Västervikssalongen People.
I november fyller Lisen 40 år, en milstolpe hon ser på med eftertänksamhet.
– Jag tror att man börjar tänka till när man är runt 40. Vad vill jag, vart ska jag och vad vill jag ha ut av mitt liv? I perioder mellan 20 och 30 tuffar det på, man lever här och nu. Men nu vill man försöka få till det så som man vill ha det, säger hon.