Den onda axel visade sig vara bröstcancer.
När Madeleine Bring, från Boxholm, fick problem med sin axel våren 2021 nonchalerade hon det, trots den svåra värken. Madeleine fick till sig att det troligen rörde sig om en "frozen shoulder" och fick rådet från sjukvården att söka rehab.
– Då tänkte jag att det troligen går över, men när värken blev värre gick jag ändå till en sjukgymnast här i Boxholm. Då hade jag även känt en liten knöl i armhålan.
Sjukgymnasten trodde att värken kunde komma från en inflammerad slemsäck och skrev en remiss till HVC som skulle kolla knölen.
– När jag fick av mig tröjan sa läkaren: "Hur länge har du sett ut så här?".
Det visade sig att Madeleine hade färgskiftningar i rosarött under ett av brösten. Knölen under armhålan, som inte syntes, var nu stor som en golfboll. Efter besöket gick allt väldigt fort med olika undersökningar.
I början av juni fick Madeleine göra mammografi och ultraljud. Hon fick även göra en biopsi för att titta närmare på förändringarna som upptäckts.
– När läkaren där sa "jag hoppas verkligen att vi klarar det här" blev jag jäkligt irriterad på att han bara slängde ur sig det på det sättet, säger Madeleine.
– Såklart att jag blev rädd när han sa så.
Svaret från biopsin skulle egentligen dröja tre veckor men redan efter två dagar hörde sjukvården av sig. Läkarna ville att Madeleine skulle komma och scanna kroppen och då förstod hon att det var allvarligt. Efter det blev det MR-undersökning och datortomografi följt av väntan på svar.
Hur var det att vänta på beskedet?
– Det var hemskt! Men efter någon vecka kom beskedet att cancern inte hade spridit sig mer än till ett bröst och armhålan.
Det måste ändå ha varit en lättnad?
– Ja, min dotter Johanna, som är sjuksköterska, grät av glädje över att det "bara" var cancer i dessa områden.
I dag är Madeleine friskskriven från cancern.
Att tappa håret var jobbigt för Madeleine, men barnbarnet Astrids ord värmde: ”Jag älskar mormor även om hon inte har något hår”.
Det visade sig att cancern var aggressiv och det påbörjades direkt en cellgiftsbehandling som pågick under fem månader. Det blev även operation och strålning.
– Vissa dagar var ganska bra men andra dagar var jag helt orkeslös och mådde väldigt dåligt, främst av cellgifterna.
I slutet av juli började Madeleine att tappa håret på grund av cellgifterna och hon blev orolig att barnbarnen inte skulle känna igen henne utan hår.
– Men Astrid, mitt äldsta barnbarn, sa att det spelar ingen roll om mormor har något hår, jag älskar henne ändå.
Vad sa de när de såg dig utan hår?
– Jag rakade till slut av mig de sista tussarna och ringde dem på Facetime. Jag sa till dem innan att mormor nu ser ut som Skalle-Per i "Ronja Rövardotter".
Madeleine med barnbarnen Ingrid, Edit och Astrid. Barnbarnen och deras kramar var ett stort stöd under Madeleines sjukdomsperiod.
Barnen tog det bra och hoppades på att mormor skulle skaffa en rosa peruk. Madeleine blir känslosam när hon pratar om sina barnbarn Astrid, Edith och Ingrid. Barnbarnen och dottern Johanna har varit ett stort stöd under hela sjukdomen. Men det finns även en oro när Madeleine tänker på dem och på framtiden.
– Min cancer är inte genetisk, men tänk om ... Jag vill inte att Johanna och hennes döttrar ska drabbas av detta.
I dag är Madeleine friskskriven från cancern. Hon har fått förebyggande behandlingar så att cancern förhoppningsvis inte kommer tillbaka. Hon är tacksam över att forskningen hela tiden går framåt och hoppas på att människor fortsätter att stödja bröstcancerfonden.
– Mitt råd till alla kvinnor är: kläm, känn, titta och kontrollera era bröst. Gå direkt på kontroll om du misstänker att något är fel!