Vad Helena inte väntade sig var att bli påkommen av en annan dam när hon väl stod där och hoppade – men de fick sig i alla fall ett gott skratt båda två.
Att hoppa i en lövhög kan tyckas trivialt, men Helena har även vågat hoppa vidare i större perspektiv när något i livet inte känts helt rätt. Fram till 2009 hade hon ett välbetalt jobb som projektledare på reklambyrån Leon med kunder över hela världen. Dit hade hon blivit headhuntad när hon utmärkt sig i det tidigare arbetet som projektledare på SMHI. Där hade hon drivit ett stort projekt om webbväder som gått ut på att för första gången nå ut med vädret snyggt online i bland annat alla stora, svenska tidningar.
SMHI kopplade in Leon för de grafiska delarna, och det dröjde inte länge innan reklambyråns vd fick upp ögonen för Helenas kompetenser. Han erbjöd henne ett jobb hos dem i stället efter väderprojektets slut – om hon verkligen skulle lyckas ro det i hamn med allt ansvar som det innebar.
– Jag tyckte det lät spännande att jobba på reklambyrå och träffa en massa nytt folk, så efter att jag fått erbjudandet gick jag hem till min dåvarande sambo och sa att nu byter jag snart jobb.
Helena skrattar, som om hon inser att en förändring av den dagliga sysselsättningen kanske skulle få de flesta andra att fundera några varv extra.
– Men jag har alltid gått på magkänsla och bestämt mig snabbt. För mig är ett halvår väldigt lång tid att fundera, säger hon.
Och så klart lyckades hon fullfölja väderprojektet. Jobbet på reklambyrån blev hennes!
Men efter tio år på Leon tröttnade Helena på att jobba hela tiden, vilket lätt blev fallet med alla stora, internationella kunder inblandade. Så en oktoberdag 2009 gick hon på tjänstledighet för att ta sig en funderare på vad det var hon egentligen ville göra.
Helena strosade in i sybutiken Husqvarna Tyger och Symaskiner och köpte just en symaskin som en present till sig själv, som en slags belöning för att ha tagit beslutet om andrum. Vad hon då inte visste var att hon några månader senare skulle bli erbjuden ett nytt jobb – som butikens nya ägare.
– Eva, som då ägde butiken, ringde plötsligt och frågade om jag ville ta över den. Och efter att ha praktiserat i två dagar sa jag ja!
Helena berättar att det förutom hennes dotters födelsedag finns tre datum som hon aldrig glömmer.
– 30 oktober 2009 är ett av datumen, för det var då jag gick hem från reklambyrån och skaffade den där symaskinen. – 1 april 2010 är det andra datumet, för det var då jag fick nyckeln till min allra första egna butik.
Och det tredje datumet?– 11 maj 2015, för det var då jag fick nyckeln till min andra butik. Jag är så stolt att jag vågade ta stegen.2015 slogs Husqvarna Tyger och Symaskiner ihop med konstbutiken Gredelin som bland annat har arrangerat kursverksamhet. Helena ser med entusiasm på åren som butiksägare, men har ändå beslutat att slå igen butikerna nu i september. För även om syftet med att lämna reklambyrån var att dra ned på arbetstimmarna har Helena fortsatt att hålla ett högre tempo än de flesta andra.
– Om en vanlig arbetsvecka ligger på 40 timmar har väl jag kanske jobbat 80 med allt som haft med butikerna att göra, säger hon.
Helena menar att hon fått energi av att träffa kunderna. Hon har alltid älskat att träffa nya människor, men insåg när hon efter 25 år separerade från sin dotters pappa att hon nästan inte hade några singelkompisar längre.
I dag är hon däremot del av ett gäng på sju–åtta singelkvinnor som regelbundet träffas – ”vi drar ut varann” – och går på musikfestivaler, fotboll och speedway ihop. Det nya umgänget hittade Helena i musikföreningar och nätverk för företagare.
– Det finns hur många som helst, som Norrköpings hårdrocksförening och Kvinnliga företagare till exempel. Och ibland är det så enkelt som att man bara får fråga någon: ”Hej, ska vi ta en fika?”.
Med Helenas lättsamma attityd kan man tro att hon aldrig har tvivlat på sig själv, men när hon närmade sig 40 gick hon faktiskt till en kurator för att hon kände att hon stack ut utan att vilja göra det.– Jag trodde det skulle växa bort att jag inte kunde gå normalt, utan kände mig tvungen att dansa samtidigt, säger hon.
Men i dag har hon accepterat att hon är en yvig person som skrattar högt och tar dagen som den kommer. Hon har till exempel inte bestämt riktigt vad hon ska göra efter att butikerna stängts.
– Men det löser sig, tror Helena.– Jag får i alla fall mer tid med barnbarnet.