– Om du inte är rädd om kläder och skor så går vi in i ladugården och hälsar på korna, säger Kjell Brinkby.
Så snart han visar sig i ladugården börjar korna råma från och till utan uppehåll. För ett antal veckor sen var Kjell i Stockholm och mottog ett fint pris av kungen.
– Det är inte varje dag som en bonde drar på sig finkläderna och träffar konungen, säger han med ett skratt.
Kjell prisas för att mjölken från gården har varit felfri vid analyser i 23 års tid. Han känner sig väldigt hedrad över priset och på medaljen står det "För skicklighet och ansvarskänsla".
– Klart det är fint att det uppmärksammas, det ligger tusentals hårda arbetstimmar bakom för att få fram fin mjölk.
På prisutdelningen närvarade ett 50-tal bönder som, mellan 2020 och 2021, fått samma utmärkelse som Kjell.
Hur var det att träffa kungen?
– Det var fint och välregisserat då vi två gånger innan ceremonin fick provgå och ta emot medalj av en fejkkung innan den riktiga kom och skakade hand med oss. Drottningen var också där.
– Det är ju ingen vardagssak, det här gör man bara en gång på en livstid. För att få utmärkelsen krävs det många års jobb så pristagarna var inga ynglingar direkt. Jag gick med krycka och en annan åkte rullstol, säger Kjell och ler.
Hur ser en vanlig dag ut för dig på bondgården?
– Oftast går man upp vid 6 på morgonen, klockan 9 får korna foder och mjölkas. Sen är det utomhusarbete och fix på gården. Vid 15-tiden får korna foder och mjölkas. Jag brukar vara inomhus igen runt klockan 18. Så är det sju dagar i veckan, årets alla veckor, men nu när jag har blivit äldre sköter jag inte allting själv.
Kjell har sina två bröder till hjälp på gården, varav en är delägare.
– Det är många generationer av mjölkbönder i vår familj som bott här och om fyra år har familjen ägt gården i 100 år.
Har du alltid velat bli mjölkbonde?
– Det fanns inte så mycket att välja på, det har varit det enda alternativet och något som passar mig. Jag gillar att styra över min egen tid och snabbt inser man att planering är överkurs. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig, det kommer något emellan eller så blir det fel väder som ställer till det. Det negativa är att korna aldrig har en ledig dag, det innebär att inte jag heller har det, säger Kjell med ett skratt.
På gården finns det 52 mjölkkor och några kalvar. Gården är på 80 hektar åkermark och är självförsörjande på foderspannmål. Kjell flikar in att det finns ett djur som alltid har funnits på gården.
– Hästar, närmare bestämt av rasen ardenner. Det har aldrig varit tomt på hästar här och vi är lite av ett museum på det sättet. Innan användes de mer i bruk men nu är de mer sällskap, även om de går att köra och arbeta med.
Vad är den största utmaningen i att vara lantbrukare just nu?
– Kostnadsläget, det är för lite betalt och man vet aldrig innan vilka priser marknaden kommer ha på exempelvis drivmedel eller konstgödsel. I och med kriget i Ukraina har konstgödsel gått upp med 250 procent. Mat borde bli mer prioriterat och inte bara något som alltid ska finnas i affären. Det ligger mycket jobb bakom som borde värderas högre.
Vad händer närmaste tiden?
– Jag ska fokusera på att må bättre, rent jobbmässigt anpassar vi oss efter rutinerna vi har för korna. I slutet av maj får de gå ut i hagarna igen efter att ha varit inne sen i september.