Hon är uppvuxen i Motala kommun, flyttade in till Motala när hon var 20 år.
– Egentligen ville jag gå på Konstfack, men jag vågade inte, berättar Madeleine Swanström och fortsätter:
– Det var ingen som sa: "nej, det ska du inte göra". Det var jag själv som tyckte jag borde skaffa mig ett ordentligt jobb.
Du har under uppväxten alltid varit intresserad av konst?
– Ja, det har jag. Högsta betyg i teckning och slöjd. Har alltid målat, broderat, sytt, stickat och virkat. Jag började brodera redan när jag var fyra år.
Så blev det att Madeleine läste till lärare.
– Fick jag leva om mitt liv, skulle jag redan från början vågat ta steget fullt ut och ägnat mig åt konsten. Men jag har ändå haft det bra under min tid i skolan.
Textil, svenska, bild och idrott. Inom dessa ämnen har hon undervisat i 15 år. Hon började i Fornåsa som idrottslärare. Från början hade hon inte ämnet i sin utbildning utan det fick hon läsa in då det inte fanns jobb som textil- och svensklärare. Hon läste även in ämnet bild på kvällskurser.
– Jag åkte till fem skolor under en tvåårsperiod, en skola per dag. Till sist fick jag heltidsjobb på Södra skolan för det var dit jag ville beroende på att de hade en fantastisk textilsal. Jag har alltid satt upp mål och det var ett av mina mål. Dit kom jag och jobbade där något år och sedan; jaha ja, vad vill jag nu då? Ska jag vara här fram till det jag blir pensionär? Så vid 40-års ålder – om det nu var en 40-års kris eller inte – kände jag tvivel på att vara kvar.
Parallellt arbetade hon med sin konst hela tiden och åkte på mässor, utställningar och skapade så fort hon fick tid över. Det började slita på kroppen så hon blev tvungen att ta ett beslut om vad hon skulle ägna sig åt.
– Jag vågade till slut ta det där klivet fullt ut.
Hon tog då ett års tjänstledigt och började studera konstvetenskap i Linköping. Men efter ett tag började prestationsångesten sätta in så hon pluggade 150 procent i stället för 100.
– Men nu, vid 50-års ålder, börjar jag förstå att man ska ta det lite lugnt, ta dagen som den kommer, inte stressa.
Är det någon slags mognadsprocess?
– Ja, det är det.
Jämsides med studierna så utövade Madeleine hela tiden sitt skapande arbete. Textilapplikationer har hon sysslat med i 20 år. Broderiet kom i fokus då hon av en slump stötte på Albertus Pictor i litteraturen och blev då föremålet för hennes forskning. Utöver kyrkomåleriet gjorde han många kyrkliga broderier till mässhakar och liknande. Madeleine började studera medeltida broderier och under magisteruppsatsen gjorde hon en upptäckt kring en mässhake. Hon visade att en mässhake hade en dold berättelse i den broderade bildremsan.
Så du grävde verkligen ner dig i Albertus Pictor?
– Ja, i broderidelen, det är inte många som håller på med det. Jag ville verkligen lära mig broderiet och åkte därför till kursgården Sätergläntan i Dalarna och lärde mig att brodera på det sättet de gjorde under medeltiden. Metallbroderiet från medeltiden blev Madeleines grej, något hon sedan utvecklat till ett alldeles eget uttryck genom skapandet av skulpturala broderier.
Genom sin svärmor kom hon också i kontakt med porslinsmåleri. Vilket tog henne totalt i besittning, hon fastnade ordentligt.
– Det var så roligt att börja måla igen vilket jag inte hade gjort på länge. Så i dag är jag cirkelledare för en härlig grupp i Gamla stan.
Förutom att leda kurser tänker hon fortsätta med sin forskning inom ämnet broderi. Något som är helt nytt för Madeleine är genren spänningsroman. Hon har tidigare kommit ut med tre faktaböcker och förra året skrev hon boken med titeln "Ego Tenebris".
Spänningsromanen är tänkt att komma ut i februari eventuellt mars.
– Jag har lämnat den till alla större bokförlag jag kommit på men bara fått avslag. Däremot har flera andra förlag velat ge ut min bok, men då får jag stå för alla kostnader. Det blev ett kvitto för mig att den håller i kvalitet och jag beslöt mig för att göra allt själv i stället.
Vad kan du berätta om boken?
– Det är den första delen i en trilogi. En tjej hittar en sliten handledning till djupmeditation i en övergiven ruin och tar nyfiket med sig den hem. Dessvärre är det ett lockbete. Ondskan väntar på en lättlurad själ och följer med henne hem. Hon i sin tur börjar med djupmeditation. Det är en spänningsroman som kryper under skinnet när hemmets trygga vrå blir allt annat än säker.