Ewa Gustavsson Bergsten berättar om att simkunnigheten har förändrats sedan hon började som simlärare på 70-talet. "Nu är det på väg ner, det är jättemånga som inte kan simma. När skolorna kommer till oss är det många barn som inte har vattenvana. För några år sedan kunde vi skylla på pandemin, men det blir bara värre varje år. Det är många barn att jobba med, många vågar inte ens bada".
Ewa Gustavsson Bergsten visar "glada fötter", en del av simlärarramsan för bröstsimsbentag.
Groda, glasstrut, pinne och glada fötter, det är benramsan som hjälper barnen att lära sig simma.
– För armarna kör jag fortfarande "böj, ihop, fram" och att man kan tänka sig mindre än ett "elefantarmtag" och större än ett "myramtag", då brukar det bli bra, säger Ewa Gustavsson Bergsten.
Ewa Gustavsson Bergsten kommer från Vimmerby och flyttade till Motala 1979 för att jobba som simlärare. Hon har jobbat i Motala simhall sedan dess och har nu gjort sin sista vecka.
– Jag har en kollega här som räknat ut att jag lärt 20 000 personer att simma. Det är ju kul, vart man än kommer känns man igen. Det kommer föräldrar på babysimmet, som själva har haft mig när de var små.
Det var mest en slump att det blev Motala.
Ewa Gustavsson Bergsten beskriver att det är många som även lär sig även simma i vuxen ålder. "De vuxna som inte kan simma är ofta väldigt rädda för vatten. Barn kan man lura till trygghet, men det går inte med vuxna. Är man rädd så är man, det är tufft".
Simdynan "Rollo", ett simhjälpmedel som för många är känd i simskolesammanhang.
– Jag hade gått på badmästarskolan i Göteborg, och därefter tittade jag i platsjournalen efter simhallsjobb. Det fanns mycket, men i Motala kunde både jag och min man hitta jobb.
Ewa har många minnen från Motala simhall och Mariebergsbadet.
– Allt var brunt och murrigt i simhallen 1979. Det var många badgäster som bara gick hit för att duscha och tvätta sig. Många motionssimmade också, men det var bara 25 grader i bassängen på den tiden.
Hon jobbade första tiden på Romerska avdelningen.
– Jag hade "karbad". Vi hade några gubbar som kom hit och badade i badkar med badsalt och man fick hjälpa en del med att tvätta ryggen.
Många var stammisar och återvände varje vecka.
– Ett middagsgäng som kom onsdagar och fredagar, de bastade, babblade och badade. Sedan var det ett "fredagsgäng" med gubbar och ett "torsdagsgäng" med damer. Tyvärr har det dött ut nu.
Att tvätta sig med svamp innan badet var obligatoriskt.
– Det fanns badtanter i bruna rockar som jobbade på avdelningarna. De kollade så att alla tvätta sig med en gul svamp innan de badade.
När simhallen var stängd på sommaren jobbade Ewa på Mariebergsbadet.
– Jag jobbade inne under den mörka tiden av året och ute under den ljusa. Det var bra upplägg.
Enligt Ewa Gustavsson Bergsten är det roligast med de yngsta simskoleeleverna. "Det roligaste är att ha babysim och minibubblare upp till tre år. Sedan älskar jag att köra "kul i sjö" med bad, båtvett och solvett. Det är teoretisk och praktisk livräddningsträning. Sedan gillade jag sommarsimskolorna på Mariebergsbadet var jättekul. Då hade man simskola varje dag, då lär man sig verkligen att simma under de veckorna."
De äldre "simlinorna" pryder väggen i simhallen.
Ewa ser tillbaka på somrarna på Mariebergsbadet.
– Det var jättemycket folk, vi kunde ha 2500 tusen gäster på en dag. Det var underbart, men också jobbigt. Vi gick runt bassängen hela dagen, det var en stor bassäng att hålla koll på.
Har du varit med om någon speciell händelse?
– Det häftigaste var nog när åskan slog ner i femmans hopptorn. Det åskade och blixtrade och bara dånade till när åskan slog ner i tornet.
Hon jobbade med simskolan varje sommar.
Ewa Gustavsson Bergsten har många tips och trix vad gäller vattenvana och simkunskap. Hon beskriver ett skräckexempel. "Om exempelvis ett barn råkar halka på något sätt och hamnar under vattnet i lilla basängen, är det förödande om de vuxna springer fram och är helt förtvivlade med andan i halsen, de visar rädsla och barnen tar åt sig direkt. Säg istället "Wow, vad du kan. Jag visste inte att du kunde dyka så här bra". Det finns så många vuxna som har förstört allt man byggt upp, barnen har inte tänkt på att vara rädda för vatten innan. På två sekunder är allt förstört."
– Vid simavslutningen marscherade vi runt stora bassängen. Det var 250 barn ett år och när det första barnet hade gått runt bassängen så hade det första inte börjat gå än. Sedan var det simuppvisning, diplomutdelning, saft och vaniljbulle med strösocker. Det var samma varje år, det var festligt.
Ewa har alltid älskat att bada och ville börja simträna när hon var barn, men det var sju mil till närmsta simhall.
– Mina föräldrar tyckte inte det var tal om att åka dit, jag blev simlärare istället när jag var 17.
Hon tycker det är ganska tråkigt att simma.
– Jag tar hellre ett bälte och går. Att simma längd efter längd, tycker jag är väldigt långtråkigt.
Ewa Gustavsson Bergsten beskriver att hon dricker mycket vatten för att hålla fokuset uppe hela dagen inne i simhallen. "Vatten, vatten, vatten, vatten, sedan får man ta lite paus. Man har ett rullande schema med kassan, badbevakning, olika simgrupper och städ."
Ewa Gustavsson Bergsten poängterar att det är en billig livförsäkring, att lära sig simma. "Alla i årskurs 1-4 från Motalas skolor är här åtta gånger per termin. I vissa andra kommuner har simundervisningen tagits bort, men inte i Motala. Det känns bra att man förstår hur viktig simundervisningen är. Om man inte kan simma 200 meter i sexan så får man heller inget betyg".
Hur känns det att nu gå i pension?
– Det känns helt okej. Jag har haft mycket semester de sista veckorna, har nog mentalt ställt om mig. Men jag kommer hoppa in lite då och då och ha några grupper. Jag kan inte slita mig helt.
Vad ska du göra?
– Just nu är det mycket trädgård, sedan ska jag lära mig spela gitarr, vara mycket med mina barnbarn och sedan jobba lite då.
Ewa Gustavsson Bergsten går nu i pension men kommer inte kunna sluta helt. "Jag kommer vicka lite och fortsätta ha några grupper. Jag tycker det är så roligt att jobba med barn. Tror det är bra att fortsätta jobba litegrann."