Så här års är det sik och abborre i näten. Men denna måndag var fångsten inte så imponerande.
– Det blev ett tjugotal sikar i dag. Kanske tio kilo. En bra dag ska det vara 40–50 kilo.
Jimmy får också gädda och lake i näten. Under sommarsäsongen tar Gyllenhammars Wärdshus i Borghamn gärna hand om även sådana förträffliga matfiskar. Men nu är restaurangen stängd för säsongen.
Det var framlidne styvpappan Lennart Roxberg som tog med Jimmy och hans bror Torbjörn ut på sjön när de båda var smågrabbar.
I dag är Jimmy och hans kompanjon Mikael Wennlöf en av de få återstående yrkesfiskarna i Vättern. Jimmy har ett tiotal båtar på olika platser i och nära Borghamn och inne i Vadstena. Exakt hur många båtar han äger har han faktiskt inte helt koll på. En del av båtarna är specialiserade för nätfiske, andra för kräftfisket, som har kommit att betyda allt mer.
Den berömda Vätternrödingen fiskar Jimmy också.
– Den är faktiskt på uppgång numera, säger han.
Men just nu, under senhösten, leker rödingen och lekröding fiskar man inte.
– Den är så där knallröd utanpå, berättar Jimmy och pekar på en röd läskburk.
Köttet är vitt och inte ätbart. Rödingfisket pågår visserligen även nu men högsäsongen är vår och sommar.
Jimmy, 50 år, föddes i Hästholmen, har växt upp i Borghamn och blivit bygden trogen. Och fisket. Han har alltid näten i och jobbar alla veckans dagar med att fiska och allt som hör till: laga nät, laga kräftburar, ta hand om fångsten, röka eller frysa in den och sälja i den fiskbod som hör till Borghamns lanthandel, vilken han och brodern Torbjörn äger sedan fyra år. Det är mest sambon Camilla och dottern Anna som sköter den ruljangsen.
– Butikens förra ägare gick i konkurs men vi ville ta över rörelsen, om inte annat så för att ha någonstans att sälja fisk.
Lanthandeln går bra numera, mycket tack vare fiskboden.
– Nu i november så är det ju rätt tyst, men i Borghamn bor många pensionärer som handlar hos oss.
Under sommarsäsongen är det däremot fart i butiken.
– När blåsipporna börjar blomma, då hittar folk hit, säger Jimmy.
Sommargäster som äger stugor och alla besökare på och omkring Omberg under det varmare halvåret hittar också lanthandeln och upptäcker fiskboden intill.
Jimmy har alltså alltid fiskat.
– Men det går upp och ner med fångsterna, det har jag alltid fått höra från de gamla gubbarna som var med förr.
Och så var det en period under 90-talet. Det fanns inga kräftor alls i sjön och det var dåligt även med sik, abborre och röding.
– Jag jobbade i färgfabrik i Skänninge då. Där blev jag kvar i 20 år men jag släppte inte fisket helt då heller. Jag var ute så mycket jag hann.
Jimmy måste ut på sjön, säger han.
– Det är som en drog. Och det är alltid spännande. Överhuvudtaget måste jag jobba. Sitta hemma och bara vara ledig går inte. Men jag, Camilla, brorsan och hans sambo brukar faktiskt ta en vecka i Spanien i februari.
Jimmy berättar att den enda hobby han har som inte handlar om fiske är att ta hand om veden hemma.
– Vi eldar ju med ved. Och så har vi en massa djur: hästar, getter, hundar, katter. Så det finns att göra.
Han tittar gärna på sport-tv. Men jobbar samtidigt.
– Jag sitter och lappar nät. Det fattas bara en sån där krokig pipa så vore jag en äkta fiskargubbe då.
Jimmy och kompanjonen Mikael brukar fiska cirka 45 minuters färd rakt ut från Borghamn, i mitten av Vättern. Och även i Vadstenaviken. Våren är favorittiden.
– Då är det inte så stressigt, man hinner njuta av vädret och ljuset.
Den långa heta sommaren som var gjorde att det var svårfiskat, berättar han.
– Rödingen vill ha svalt vatten så vi fick gå ner på stora djup, 50 meter ibland. Och det var svårt att hålla liv i kräftorna, som inte heller gillar värme.
Genom åren har Jimmy förstås upplevt en del dramatik på sjön.
– Värst är åska. Då får man krypa ihop i båten och vänta på att det ska dra vidare. Det är rätt otäckt att vara i öppen båt då.
Och stormat har det gjort också.
– Jag och min styvfar var ute vid ön Jungfrun och normalt tog det en timme att ta sig hem därifrån. Den dagen tog det tre timmar och det var knappt att vi kom in i hamn för att båten bara slängdes hit och dit.
Och en gång ramlade Jimmy i sjön. Han höll sig i masten men den gick av. Han hamnade i vågorna med den avbrutna masten.
– Det var inte så roligt. Men kompisen som var med fick tag i mig.