Han är en genuin Motalakille som växte upp i Varamon. Vilket var en fördel med tanke på närheten till vatten som Benny fortfarande säger sig uppskatta mycket. Han växte upp med sina föräldrar, en storebror och en lillasyster.
– Pappa var en sån där kille som köpte hus och renoverade dem. Han försökte få både brorsan och mig att delta. Brorsan vägrade. Jag ställde upp fast jag inte tyckte det var speciellt roligt. Därför tycker jag inte om att snickra i dag.
I 8-års åldern slog Benny in på försäljarbanan genom att sälja jultidningar för att tjäna egna pengar. Att sköta sig själv låg honom varmt om hjärtat redan då. Vid 12 år tog han över ett tidningsdistrikt från sin storebror.
– Det blev ju lite pengar varje månad, så jag fick knappt någon veckopeng hemma och det behövde jag inte heller.
Han beskriver sin skolgång som lite sisådär. Fram till sjunde klass var det helt okej, men där började det bli lite stökigt. Innan det gick för långt blev han utkallad i korridoren av sin klassföreståndare som läste lusen av honom och berättade att om han inte skärpte sig skulle det bli andra bullar av.
– Då drog jag öronen åt mig och började jobba som en idiot i skolan. Jag höjde mina betyg från 2,6 till 3,8 på ett år. Så jag började tycka det var roligt att vara duktig i skolan.
Efter nionde klass visste inte Benny vad han skulle syssla med så det blev 2-årig social linje på gymnasiet. Sedan sökte han och fick jobb på PaTur, ostlagret. Där blev han kvar i ett år, men tyckte det var lite för dåligt betalt varför han sökte sig till Electrolux. Så kallade värnplikten och radarobservatör vid F13 i Norrköping.
– Det var jättespännande så jag sökte som yrkesofficer och kom in vid Ljungbyhed. Efter ett par år så tröttnade jag och avslutade utbildningen.
Tillbaka i Motala sökte han jobb som vikarie på dagis. Han arbetade mycket och tyckte det var fantastiskt kul eftersom att jobba med barn är något som alltid legat Benny varmt om hjärtat. Det ledde till en fritidspedagogutbildning. Att jobba med barn höll han sig kvar vid, både i Vadstena och Motala. Det finns andra sidor med hans yrkesval:
– Jag har alltid brunnit för att hjälpa människor som har det svårt i livet, svaga, missbrukare och psykiskt sjuka, säger Benny och berättar att han även jobbat med den inriktningen som fritidspedagog, bland annat på stödboenden. Vilket ledde till att han blev resultatchef och föreståndare i 10 år i den verksamheten.
– Det hette Häggen och var egentligen för unga missbrukare. Men vi hade boende och klienter som var från 17 till 60 år.
Den verksamheten upphörde emellertid när de kommunala pengarna tog slut. Som av en händelse blev då Benny tillfrågad om han ville börja arbeta på Charlottenborgs slott eftersom dåvarande förståndaren hade avlidit.
– Inga problem, jag tar vad som helst sa jag. Så jag åkte dit och hon som jobbade där öppnade dörren, en riktig rugguggla. Hon är min fru i dag, säger Benny och skrattar. Det var alltså Tina Tybring, numera också Andersson, som öppnade dörren den där dagen 1997.
Så du ändrade uppfattning om Tina med tiden?
– Ja, det klickade och vi blev ju kära där. Kärlek på slottet, kan man säga, berättar Benny som sedan blev kvar i två år med sysslor som guide och vaktmästare.
Benny Anderssons uppväxt bestod också av mycket idrott. Han började löpträna vid 8 år, tre gånger i veckan. Det har han aldrig egentligen slutat med. Hockey och bandy blev det också mycket av. Han spelade i Maif, IFK Motala och i fotboll var det Zeros som gällde. Han gjorde debut i hockey, i Maifs A-lag när han var 14 år.
– Jag och Don Nordqvist var kompisar och bildade även backpar ihop, berättar Benny som sedermera spelade i Ljungsbro, i dåvarande division 2. 1979 gick han till HC Wettern och karriären avslutades 1985. Sedan blev det löpträning och triathlon som han la ner massor med tid på. Nuförtiden är det motionsträning som gäller. Benny är också känd för att hålla i hockeyfritids som han sysslat med i tio år.
– Där vill jag framhålla Claes Thulin och Marianne Franzén som ideellt hjälpt mig att hålla igång 30 ungar varje tisdag. Jag hade inte klarat det lika bra utan dem.
1999 fick Benny Andersson en fritidspedagogtjänst på Södra skolan och där har han stannat. Fram till i sommar då han bestämt sig för att bli pensionär vid 62 års ålder.
– Livet är så kort. Vi måste ta tillvara på det vi har här och nu.