En krispig februarimorgon ses vi vid Ågelsjön. Snötyngda tallar, en klarblå himmel och isens tunna snötäcke ramar in sjön som ett sagolikt vykort. Den flitigt använda kallbadsvaken får yxas upp igen efter nattens 14 minusgrader.
Redan kvällen innan börjar Tommie mentalt förbereda sig genom att visualisera genomförandet av kallbadet och eldblåsningen. Nu tar han några djupa andetag och kliver ner i den midjedjupa vaken. När andningen lugnat sig fyller han munnen med lättantändlig vätska och blåser ut den mot en fackla.
Vi står andäktigt tysta och skådar ett gigantiskt eldmoln, vakens glittrande vatten, isen och de snötäckta vidderna. Kontrasterna när alla element möts är magisk.
– Vinden låg på för mycket för att lågan skulle röra sig så som jag tänkt. Men det blev bra ändå, huttrar Tommie när han klär på sig.
– När kylchocken släppte i vaken och jag började blåsa så försvann upplevelsen av kyla. Då fanns bara eldblåsningen i fokus.
Några dagar efteråt har bilden på eldblåset i isvaken fått stor uppmärksamhet bland fakirutövare på sociala medier, även internationellt. Tommie är nöjd.
– Det tar på krafterna mentalt att förbereda sig, utföra och landa. Det här kommer jag leva på ett tag.
Hur började ditt intresse för fakirkonst?
– Jag testade eldblåsning på 90-talet och såg fakirer på tv som hängde i krokar. Jag fascinerades över hur man kan skada sig själv utan att det är farligt.
Det kräver kunskap.
– Ibland träffar man fel när man sticker nålar i kroppen och det blöder en del. Och vätskan vi blåser ut vid eldblåsning är livsfarlig i dimform. Andas du in vätskedimman får du kemisk lunginflammation. Man måste ha ett gediget säkerhetstänk kring allt man gör som fakir. När det gäller eldkonst är det viktigt med vindriktningen. Säkerheten går alltid först.
Tommie har alltid varit en kicksökare och tävlade som ung i motocross, klättring och dykning. Men under småbarnsåren kände han sig låst hemmavid och började sticka nålar i sig för att få en kick.
– Jag såg det som ett sätt att utveckla mig själv. Det värsta är inte smärtan utan att komma över tröskeln att skada sig själv.
När TV4:s "Talang" sökte akter 2007 gick Tommie på audition och körde ett grillspett genom axlar och kinder. Numret ansågs för vulgärt för att sändas i tv men klippet gjorde succé på nätet. Året därpå medverkade han i "Outsiders" på Kanal 5 och gjorde en suspension; att bli upphängd i krokar i bara huden.
– Jag tyckte det vore häftigt att hänga 60 meter över marken i en lyftkran.
Showen blev mycket uppmärksammad och en tid efter det gick Tommie till semifinal i "Talang" med gruppen Draco Spiritus.
Så varför slutade du?
– Det blev för enkelt och gav inga kickar. Jag hann ändå göra det jag ville, min drivkraft var mer den mentala resan snarare än extrema konstakter.
De få gånger han ställer upp i dag kan vara av en rolig utmaning. Han har faktiskt tackat nej till att medverka i flera olika tv-produktioner.
En gång fakir – alltid fakir?
– Det sitter i ryggmärgen så jag kan fortfarande göra allt även om det var länge sedan sist. Men det har tagit många år med riktad mental träning att komma dit.
När intresset för fakirkonsten falnade fick Tommie upp ögonen för kallbad.
– Kallbad påminner om fakirkonst och ger samma effekt. Man är helt mentalt fokuserad och allt runt omkring försvinner, säger han.
Vad gör du när du tröttnar på kallbad?
– Jag har definitivt inte tröttnat än men brinner även för friluftsliv. Jag behöver inte lika mycket kickar längre; livet är prestigelöst, inget gör ont och jag känner mig tillfreds. Min fru är jätteglad!
Ja, jämför man kallbad med att bli upphängd i krokar i en byggkran så förstår man varför.