Jag bara slänger mig upp ur den lilla och obekväma sängen jag och min familj fick dela på och börjar plocka på mig det viktigaste jag ägde. I det här tillfället var det våra familjefoton för skulle vi skiljas åt och aldrig mer träffas igen så skulle minnet av dem finnas kvar varje gång jag kollade på de här korten.
Jag och min familj rusar ut och möts av vimlet i den långa korridoren där alla andra judar som bodde i vår sektion med andan i halsen, som vi försöker hitta snabbaste vägen ut. När vi lyckas ta oss ut till uppställningsplatsen säger den ansvarige att alla ska lämna ghettot om en timme för jobb på landsbygden. Vad kunde detta innebära?
Genom den ungerska staden ringlade sig nu ett pärlband med oskyldiga människor som transporteras mot en oviss framtid och en trygghet de saknat sedan den dagen då alla skulle flytta samman i en inlåst, fattig stadsdel där morgondagen kunde vara ett minne blott.
När alla judar från ghettot kom fram till tågstationen lastades de in i vagnar avsedda för 10 hästar men där det nu befann sig mer än som var rimligt och alla trängdes. När tåget sedan började rulla ut ur staden tändes ett hopp i många om att de kanske var på väg mot landsbygden. Hoppet skulle snart dö ut när vägen blev obekant och många förstod att det inte var landsbygden de var på väg mot utan mot en destination som hette Auschwitz-Birkenau.
Vagnsdörrarna öppnades och där inleddes en selektion där man antingen visade till höger eller vänster. Vänster innebar en sista promenad för sjuka, svaga och gamla rakt in i gaskammaren och visades man till höger hamnade man i det tuffa arbetslägret. Varje dag anlände det tusentals människor till lägren för att genomgå samma procedur, alla med olika öden. De flesta visades till vänster men den lilla procenten av människor som visades till höger fick en tuff tid med hårt arbete varje dag och lite mat.
Under förintelsen dödades otaligt många oskyldiga människor som blivit fråntagna allt de ägde bara för att nazistpartiet som styrde Tyskland ansåg att de inte skulle finnas och var orsaken till att första världskriget förlorades och att ekonomin var dålig. Judarna i Tyskland och andra delar tyskarna hade erövrat levde under tuffa förhållanden där de förlorade deras medlemskap och hade inga rättigheter alls.
De pekades ut som orena och i och med Nürnberglagarna som trädde i kraft under den tiden fick man inte handla av judar, gifta sig med en jude och judarna fick inte ha statliga jobb. Tyskarna gjorde allt för att judarna skulle få det så svårt som möjligt och flytta från landet.
Jag som ung på 2020-talet tycker att det är viktigt att minnas Förintelsen just för att förhindra att det inte händer igen. Aldrig ska en grupp av människor dödas på grund av att andra inte kan acceptera att det finns folk som har en annan tro, annat ursprung eller sexuell läggning. Vi alla i samhället och runt om i världen måste inse att alla måste få vara som de vill och inte dömas på grund av det. Ingen ska någonsin förbjuda eller anse att den friheten ska begränsas för alla människor är individuella individer och har alla rätt att bestämma vad de vill göra i sina liv.
I Förintelsen så ansåg tyskarna att det fanns orena raser som judar och att de skulle utrotas. Man kan ställa sig frågan då, vad hade de gjort för fel? Egentligen hade de inte gjort något fel utan allt grundade sig i när människor började studera teorin att det finns olika raser och då rena eller orena raser.
Rasbiologin började innan förintelsen men var grunden till att hatet mot de flesta minoritetsgrupper startade runt om i Europa. När Hitler kom till makten var det en svår tid för Tyskland och Hitler var en duktig talare som på så vis fick många anhängare. Hitler skylde på att det var judarnas fel och att den gruppen inte skulle blandas med den tyska ariska rasen. Jag kan inte förstå hur man kan anse att en viss grupp av människor är olik en själv.
Vi är alla människor och varför ska man då ta rätten att döma andra som är helt oskyldiga bara för att man själv tror att de är sämre än en själv? Vi alla är lika i grund och botten. Man kan ha olika egenskaper och olika personligheter, men vi är alla fortfarande människor.
Jag tror att många idag har svårt att förstå vad de som hade oturen att falla in i tyskarnas grepp gick igenom och hur många hemska minnen och tider de fick genomlida. Det jag och du som läser kan vara eniga om, är att de saker alla intagna fick gå igenom ska ingen människa någonsin behöva gå igenom under en livstid.
Det som vi kan göra är att gå ihop tillsammans som en enad värld där alla inser det fina livet vi faktiskt har fått och ta vara på tiden vi har här. Även om vi alla lever med olika förutsättningar och förhållanden måste vi sluta se andra som fiender och istället som en enad grupp där vi tar hand om varandra och kämpar för att tillsammans göra livet till något fint där alla lever i fred och harmoni. Respektera dem du möter på affären, gatan eller på jobbet.
Ett leende eller ett hej kan göra mycket för en människa som lever under sämre förhållanden eller som inte fått de bästa förutsättningar i livet som andra. Tillsammans bygger vi en värld där vi respekterar varandra, känner medkänsla och glädjen om en hoppfull framtid.