Under sommaren och våren grönskar det i trädgården. Men nu under vintern vilar allt under ett fint snötäcke.
Solen kikar fram bakom slöjmolnen och snön glittrar på åkrarna när Linda slår sig ned intill växthuset i trädgården strax utanför Borensberg. När det är säsong så frodas grönskan i växthuset, men under vintern är det bara vinrankans stam som håller sig kvar i taket.
– Även om det är snö på marken så är det nu jag är sugen på vår och odling. Jag kan inte låta bli att peta ned fröer i jorden så det bara är att vattna när det blir varmare, skrattar Linda Hjerth Axelsson.
Odlingen i den egna trädgården tar upp mycket av Lindas fritid, då hon även driver en blogg om just odling.
– Jag tycker om det här med att se det gro, sedan är jag inte lika road av att skörda, skrattar hon.
Efter några år som reporter på Östgöta Correspondenten tog hon ett sabbatsår för att arbeta som barnlitteraturpedagog i Trosa. Där fick hon upp ögonen för bibliotekarieyrket och började studera vid sidan av jobbet. Det fortsatte hon med när hon ett år senare var tillbaka på Corren. För snart sex år sedan lämnade hon tidningen för att börja jobba på biblioteksbussen i Motala, en buss som hon numera även kör.
– Jag har nog alltid drömt om att skriva böcker. Men att jobba som skrivande journalist och komma hem för att skriva ännu mer, det var inte riktigt min grej.
Vad är det bästa med att jobba på biblioteksbussen?
– Man kommer så nära låntagarna, man lär känna dem på ett visst sett. Jag köper in all vuxenlitteratur till bussen, och då kan jag känna att jag vet att en person kommer gilla en viss bok. När personen sedan går ut med boken så känns det speciellt.
Linda berättar att idén om första boken "Spökkullen" kom strax efter att hon började arbeta på bussen.
– Jag upptäckte hyllan med spökböcker och mysrysare. Då insåg jag att det är ju det jag vill göra, jag har ju alltid velat skriva för barn, säger Linda.
Vinterträdgårdens hemlighet är Lindas senaste bok som kom ut i november 2020.
Var det alltid självklart att du skulle skriva?
– Ja det var det. Jag var bland de absolut sämsta på att läsa och skriva i klassen, men jag har alltid tyckt om att skriva och läsa berättelser. Det är lite roligt att det blev just skrivandet eftersom jag var så dålig på det i lågstadiet. Men min mamma läste väldigt mycket sagor, så egentligen ville jag nog bli en riktig sagohäxa, skrattar Linda.
Första boken kom ut hösten 2018.
– Att skriva böcker är mycket svårare än artiklar, men mycket roligare. Man får skriva precis vad man vill. Det är en väldig tillfredsställelse, även om det gnager ganska länge.
Trädgårdsintresset är ständigt närvarande i Lindas författande. Och kanske lite extra i ett kommande bokmanus som ännu inte är utgivet.
Även om platserna som hennes böcker utspelar sig på inte är utskrivna, så har närmiljön alltid spelat en stor roll i Lindas författande.
– Det är platser jag känner mycket för. Det jag håller på med nu utspelar sig i Vadstena och på Omberg. Det är ju ställen som jag varit mycket på, säger Linda och fortsätter:
– Borensberg står aldrig utskrivet, inte heller Bona. Men om man har lite lokalkännedom så känner man igen sig. För att platsen ska kunna kännas verklig för mig måste jag känna platsen och se den framför mig.
Andra boken "Dimhäxan", börjar intill den nedlagda affären i Godegård.
– Jag utgår mycket från personer som jag har diktat upp. Karaktärerna styr mycket av mitt skrivande. När man kommer till en viss del av manuset, så är det som att även om jag har skrivit en synopsis så struntar karaktärerna i det och tar över, skrattar Linda.
Den fjärde boken, "Vinterträdgårdens hemlighet", kom i november 2020 men Linda har redan två färdiga manus som hon väntar på att skicka in till förlaget för eventuell publicering.
– Det snurrar konstant nya idéer.
Coronapandemin har påverkat Lindas jobb som biblioteksbusschaufför. Nu får den stora bussen vila medan man kör ut beställda kassar med böcker till låntagarna.