Det hela började för två år sedan då väninnorna besökte Motala museum där de träffade politikern Karin Westberg (C).
– Vi såg på verk av Jungfru Isberg och kom att prata om kvinnor i allmänhet. Då sa Karin att det var så tråkigt att ingen skrivit om kvinnor vid Motala Verkstad. Och på den vägen är det, skrattar Helena.
Renée och Helena känner varandra väl sedan tidigare men att skriva en bok tillsammans har de aldrig gjort förrän nu. Helena arbetade tidigare som bibliotekarie och Renée är docent, författare och lärare.
– Det är tur att vi inte gör samma sak jämt, men att vi har samma engagemang för kvinnornas betydelse i historien är bra, säger Renée och fortsätter:
– Man skulle kunna kalla det den dolda historien. Den som varit dold hitintills och som vi nu vill lyfta fram.
Boken, som har fått namnet "Kvinnor vid Motala Verkstad", porträtterar och berättar om kvinnor som levde och verkade i Verkstadsområdet mellan åren 1900-1950.
– Förhoppningen är att den ska bli klar innan jul, säger Renée.
I sitt arbete har de redan intervjuat och skrivit om fem kvinnor som är uppväxta i Verkstadsområdet. En är född på 1920-talet, två på 1930-talet och två från 1940-talet. Men nu vill de få tag i fler.
– Vi skulle gärna behöva några till. Så jag hoppas att fler kan höra av sig och tänka sig vara med. De ska ha en barndom i Verkstan och gärna lite mer, säger Renée.
Vad har de berättat?
– Flera av dem pratar om klasskillnaden i Verkstan. Att arbetarna höll sig för själva och att de inte var engagerade i föreningshuset på samma sätt som ingenjörsfruarna var, för de hade inte tillträde till det, säger Renée.
I boken kommer man även få läsa om viktiga kvinnor för Verkstadsområdet. Bland annat strejkledaren Emma Godberg och barnmorskan Augusta Godberg.
– Augusta var något så ovanligt som en ogift barnmorska. Barnmorskor förr i tiden var ofta gifta med arbetare eller hantverkare och hade fött flera barn själva, det var liksom ett krav att ha egna erfarenheter. Men hon födde aldrig några egna barn, men hjälpte tusentals Verkstadsungar till livet under sina fyrtio år som barnmorska, berättar Renée.
De har även forskat kring Verkstadskvinnornas engagemang i Konsum Ringen.
– Kvinnorna fick gärna serva kunderna, men det var inte tänkbart att de skulle vara med i styrelsen eller vara chefer, säger Renée.
Någon som ville upplysa kvinnorna om att ta plats var en kvinna vid namn Agnes Jonsson.
– Hon startade något som kallades Kvinnogillen. Hon gömde sig bakom husmorsaftnar, hattparader och modevisningar. Och så smög hon in lite konsumentupplysning och lite propaganda över att kvinnorna borde ta mer plats i Konsumkooperativet. Hon vände sig till kvinnor och kvinnor kom till henne, men det var inget hon var öppen med, säger Renée.
– Det var intressant att se hur kvinnorna tagit sig in allt mer och mer, fortsätter Helena.
Hur hade Verkstadsområdet sett ut om kvinnorna inte varit där?
– Männen hade inte kunnat fungera om inte frukosten var färdig eller om lunchen stod på bordet. Och att allting var klart på kvällen så de kunde delta i sina aktiviteter. Bara det här med att de sydde alla kläder, säger Helena och fortsätter:
– De odlade trädgårdarna och tog hand om de gamla. De gjorde ett stort socialt och produktivt arbete.
Vad vill ni att läsarna ska få med sig?
– Vi vill förmedla stolthet över att vara en kvinna. Inte att man ska krypa under att de "bara var hemmafruar". Även för framtida generationer, att veta om att det finns en historik att vara stolt över, säger Helena.