Ylwa Källgren och Britta Eriksson planerar att stänga Björke Vävstuga under 2022 efter drygt 40 år i branschen.
Vi slår oss ned i den ombonade utställningslokalen med dukar och löpare som bär namn som Timmerkoja, Girlang och Skogens Guld. Utbudet är brett och rymmer till exempel bordslöpare och dukar i ett tiotal olika längder, mönster och storlekar. Alla med speciella namn.
– Jag minns en julmarknad på Löfstad slott precis när vi startat företaget och vi sålde inget vidare. Vi fick ofta höra att produkterna var "kommersiellt tillverkade av maskiner" istället för att vara handvävda. Men handvävt går ju inte att leva på som företagare. Det som gjort oss populära är kombinationen av färger och färdiga längder. Dessutom säljs bara produkterna hos oss utan mellanhänder, säger Ylwa.
Vackra uppdukningar i försäljningslokalen (Frun och grå löparen Jänta).
Bland vävstugans sortiment ryms också gardiner, draperier, kuddar, möbeltyg, servetter, tabletter och så kallade kvadrater (dukar).
Årsomsättningen fram till coronapandemin låg på fem miljoner kronor. I samma veva sades samtliga fem anställda upp (mars 2020).
Britta Eriksson bland Björke Vävstugas skyttelvävstolar. Maskinerna är från 60-och 70-talet.
– Vi hade inget annat val än att agera drastiskt när alla bussresor och gruppbesök ställdes in med så kort varsel. Jag minns att vi satt på möte hos Reijmyre Glasbruk när telefonen började ringa där och besök efter besök ställdes in. Jag tänkte direkt att det där drabbar inte oss men jag hade förstås fel. Produktionen gick snabbt ner och ett 40-tal bussresor till Björke Vävstuga bokades av, utvecklar hon.
Stämningsfull dukning (Girlang) inför jul.
Nu ska ni avveckla och ingen tar över. Hur känns det?
– Både bra och dåligt. Det är svårt. Vi har vetat det länge och ingen blir yngre. Vad som händer med maskinparken från 1960- och 1970-talet kan vi än så länge inte säga så mycket om. Jag gissar att läget kommer att klarna längre fram i januari. Då hoppas jag att vi har ett slutdatum när vi stänger för gott. Sannolikt slår vi igen under nästa år men osvuret är alltid bäst. 40 år har gått så fort, säger Ylwa och Britta nickar.
Smakfullt. Utställningslokalen står uppdukad. Här Skogens Guld.
Hur orkar ni?
– Det går trots en och annan krämpa. Vi är ju inte unga längre men har roligt tillsammans här ute. En fördel är att vi är ganska olika som personer men kompletterar varandra på ett bra sätt. Nu är öppettiderna nedkortade sedan förra året och det känns vettigt. Vi behöver hinna med och producera de andra dagarna så att vi har någonting att sälja när kunderna kommer till oss i veckosluten, berättar Britta.
En av flera trotjänare i Björke Vävstugas maskinpark.
Inför första advent var det rejält tryck på försäljningen. Tio minuter efter att dörrarna öppnat började lokalerna fyllas med besökare.
– Vi har våra arbetsrutiner, ställer ut handsprit här och där men mer kan vi inte göra. Jag vill inte säga att folk är oförsiktiga men nog är det olustigt när det blir trångt och folk inte kommer förbi. Tack och lov kan besökarna nu även dricka kaffe på övervåningen i caféet.
Brodyrmaskinen trilskas. Britta Eriksson är snabbt framme och rättar till en krånglande tråd.
Finns det en framtid för vävda löpare och dukar?
– Ja! De sista tre, fyra åren ser vi en renässans för textilprodukter. Särskilt under pandemin har lokalt och närproducerade varor fått ett uppsving. Det ska bli riktigt spännande att följa journalisten och författaren Ebba Kleberg von Sydows köp av lilla Insjöns Väveri. Att en sådan trendig tjej köper ett väveri säger någonting om branschen. Svenska produkter är inne. Svensk kvalitet är i särklass. Bättre material går inte att hitta. Det svåra är att få ekonomi i verksamheten. Jämfört med detaljhandeln har ändå vår prissättning varit en fördel för oss, säger Ylwa Källgren.