Krisztina och Janos med dottern Alexandra. ValnötstrÀdet har en speciell plats i deras hjÀrtan.
Janos och Krisztina Szemler flyttade med sin Àldsta son frÄn Ungern till Sverige 1980. Fem Är senare köpte de tomten i Loddby. DÄ fanns varken hus eller trÀdgÄrd. Skalet till huset ingick i köpet, sedan har de sjÀlva byggt upp bÄde det och tomten som numera vittnar om Janos stora intresse för odling.
â NĂ€r vi fick en sĂ„ stor tomt tĂ€nkte vi varför inte ta hit mer sydlĂ€ndska grödor? sĂ€ger Krisztina.
Janos har plockat ned och skalat tvÄ nötter med kniv. FÀrgÀmnet i skalet fastnar direkt pÄ hÀnderna.
Det var vintern 87â88 som Janos planterade valnötter frĂ„n sin fars gĂ„rd i Ungern.
â Valnötterna blev en försörjning för mina förĂ€ldrar, nĂ€r jag var barn skalade jag nötter sĂ„ fingrarna blev svarta, berĂ€ttar Janos.
Nötterna sÄldes sedan pÄ torget. Familjen malde Àven valnötterna och gjorde typiska ungerska bakverk.
Den hÀr kakan Àr en riktig julklassiker i Ungern. Fyllningen bestÄr bland annat av malda valnötter, socker, mjölk och marmelad.
Den traditionen lever kvar i familjen. För dottern Alexandra Àr det en viktig del i julfirandet att baka med mamma Krisztina.
â Det Ă€r hur gott som helst, min man som inte Ă€r uppvĂ€xt med det hĂ€r Ă€lskar ocksĂ„ de hĂ€r bakelserna, sĂ€ger Alexandra och visar en bild pĂ„ en rulltĂ„rtsliknande kaka med valnötsfyllning.
Valnöten frÄn Janos Szemlers förÀldrars gÄrd i Ungern har blivit ett stÄtligt trÀd i familjens trÀdgÄrd i Loddby.
UngefÀr vartannat Är ger trÀdet en riklig avkastning. För tvÄ Är sedan fyllde de ungefÀr en halv sopsÀck.
TrÀdet Àr högt, men som tur Àr behöver man inte klÀttra upp för att plocka nötterna. NÀr de Àr mogna öppnar sig det hÄrda, gröna skalet och nötterna faller ner till marken.
Valnöten Àr egentligen en stenfrukt. NÀr det gröna skalet öppnar sig faller nöten till marken.
I Loddby blir det skörd i oktober men Janos tar ner nÄgra frukter för att visa hur de ser ut. Under det gröna skalet döljer sig det skal som vi Àr vana att se nÀr vi köper valnötter. Under det den knöliga nöten, som Àn sÄ lÀnge Àr vit.
Vi smakar. Visst gÄr den att Àta, men runt om den finns ett tunt hölje som gör den besk. Tas det bort Àr smaken betydligt mer vÀlbekant.
I början Àr trÀdet kÀnsligt och mÄste tÀckas för att inte förstöras i frosten. Nu krÀver det hÀr trÀdet knappt nÄgot arbete. Janos beskÀr det bara nÀr grenarna kommer ivÀgen.
NÀr Janos och Krisztina har samlat ihop alla nötter i oktober lÀgger de ut dem pÄ den inglasade uteplatsen dÀr de ska torka ordentligt för att undvika mögel.
Till jul Àr nötterna torra och ser dÄ ut som de valnötter vi köper i affÀren.
â Vi Ă€r en stor familj med tre barn och flera barnbarn. Vi brukar samlas runt köksbordet och dĂ„ kommer samtal om vĂ„ra rötter upp med barnbarnen.
â Vi försöker prata mycket om vĂ„rt ursprung. Alla vĂ„ra barn pratar bra ungerska, sĂ€ger Janos.
Familjen Szemler odlar valnötter hemma i Loddby.
I vanliga fall Äker de till Ungern varje Är, men under pandemin har de hÄllit sig hemma.
â Det var mycket bekymmer i Ungern pĂ„ 60- och 70-talen. Valnötterna har bidragit till att min familj klarade sig. Det blev en betydande inkomst bredvid mina förĂ€ldrars vanliga arbeten, sĂ€ger Janos och fortsĂ€tter:
â Barnen ska ocksĂ„ höra. Krisztina bakar och jag pratar om den kulturella och historiska biten.
Far och dotter delar intresset för odling. I Alexandras trÀdgÄrd vÀxer slÀkttrÀdet vidare, genom ett skott framtaget ur en valnöt.
SlÀktens valnötstrÀd fortsÀtter att föröka sig. Grannen har fÄtt ett skott och dottern Alexandra har ett pÄ tillvÀxt hemma i KolmÄrden, men det kan ta 10, 15 Är innan de ger frukt. Janos tar fram en kruka med ett skott som Àr cirka ett Är. Det Àr ungefÀr 20 centimeter högt.
â Jag fĂ„r vĂ€nta tĂ„lmodigt, sĂ„ mina förĂ€ldrars trĂ€d Ă€r vĂ€ldigt viktigt för oss. Det Ă€r en speciell privat lĂ€nk i familjen mellan generationerna men ocksĂ„ över kulturella och geografiska grĂ€nser, sĂ€ger hon.
Ăn dröjer det till skörd i Loddby. PĂ„ gĂ„rdar som Ă€gnar sig Ă„t storskalig odling har de ofta maskiner som skakar pĂ„ trĂ€den för att fĂ„ ner frukten. Ett annat sĂ€tt Ă€r att slĂ„ med en pinne.
Innan jag Äker frÄgar Janos mig hur mÄnga nötter jag tror att det vÀxer pÄ trÀdet. Jag har ingen aning.
â Jag tror att det Ă€r ett tusental, sĂ€ger han.
â Du fĂ„r rĂ€kna i höst nĂ€r de faller ner, sĂ€ger Krisztina till sin man och skrattar.