– Jag kunde köpt 200 meter röd plysch, för då var bara äldre damer som kom med sina rokokosoffor, säger Sofia Fackler och skrattar gott.
Det var då, när hon var ny i yrket som möbeltapetserare. Idag ser det annorlunda ut, det finns ett annat tänk än att tyget på soffan är utslitet och behöver bytas mot ett likadant.
– Många säger att de vill bevara, säger hon och berättar att det kan vara farmors gamla stol där farmors händer har slitit träarmstöden.
– Då vill man ha ett nytt tyg. Men armstöden ska vara som de är, som minne.
Men miljötänket är också en stor del, kanske främst bland yngre, och då handlar det om att ta tillvara det som finns men också att använda miljövänliga material. Sofia drar fram en låda hon brukar ha med sig på mässor bland annat.
– Jag ser ju att det efterfrågas stoppningsmaterial som är miljövänliga till exempel, säger hon och visar i lådan där det ligger kokosfibrer, hästtagel och bomullsvadd, tillsammans med linneväv, sadelgjord och garnet hon binder resårerna med.
– Det pågår undersökningar också hur man kan göra med ull för att även använda det, det slängs väldigt mycket ull, men det är för mjukt som det är.
Även om hon helst använder naturmaterial så handlar det i grunden om att ha rätt material till rätt möbel.
– Polyeter förekommer förstås, för det är 50-60-tal. Men jag säger bara, inget kallskum i en 1700-talsmöbel.
Så sent som förra året, 2020, förbjöds vissa ämnen i textiltillverkning och nu krävs redovisning av tygers innehåll. För sent tycker Sofia men hon är ändå glad att det äntligen skett. Hon berättar vidare att fårskinn till möbler oftast kommer från Nya Zeeland och är färgade.
– Men ull och fårskinn känns fel att skeppa över halva jorden, vi har ju så mycket eget. Själv väljer jag en leverantör från Tranås.
Om det nya tyget är tigerrandigt, storblommigt, rutigt eller med giraffer spelar däremot ingen roll, det byts ju ändå ut menar Sofia. Men att bevara lite historia är ändå viktigt. Hon lämnar alltid en liten bit originaltyg tillsammans med några rader om vad hon gjort och när i möbeln.
– Den dagen jag får tillbaka en av dem, och hittar det, så är det väl dags att sluta som tapetserare, säger hon och skrattar.
Kanske har hon lärt av sina föregångare.
– I en möbel som jag öppnade fanns det en dikt till nästa tapetserare. När den tillverkades var det självklart att den skulle komma att kläs om.
Att klä om en möbel kräver en stomme som håller. Många moderna möbler är av material som inte tål att spika i flera gånger. Kontorsmöbler är också ett bekymmer enligt Sofia.
– Där finns inte tanken att de ska kläs om vilket gör att det slängs oerhört mycket. Men i de gamla möblerna är det en annan hållbarhet. Jag har klätt om 1700-talsmöbler där till och med stoppningen var i stort intakt.
Samtidigt som intresset för att ta tillvara och återanvända växer saknas mycket kunskap enligt Sofia, som drömmer om en återbruksgalleria. En plats där möbeltapetserare, möbelsnickare och andra skulle kunna vara under samma tak. Både för att kunna hjälpa varandra på ett enkelt sätt men också för att skapa en plats för att lära ut sådant som få kan.
– Ta detta med kläder bara, många vill återanvända men hur många kan egentligen laga ett trasigt plagg. Många vill också väva, ett perfekt sätt att återbruka, men de gamla vävstugorna finns inte längre.