Evelina Ottosson
Motala bibliotek
– Folk älskar ju när man berättar historier och sägner och läser högt, säger Maria som tror att det finns ett behov hos oss att få lyssna på eller läsa historier, för att få en bild av verkligheten eller kanske som en verklighetsflykt.
– Jag tror att alla historier är ett sätt att leva sig in i någon annans situation, kanske en annan vinkling på världen som gör att man tränar sig i att vara människa. Tränar sig i att känna känslor som man kanske aldrig har stött på.
Maria och Evelina tror inte att spontanberättandet är så vanligt idag. Men skulle vi behöva samlas i höstmörkret och berätta berättelser?
– Ja, det tror jag. Högläsningen skulle behöva få en revival. Det slutar man oftast med när barnet själv lärt sig att läsa. Men det kanske är där och då som barnet behöver det som mest, säger Evelina och menar att läsning är bra för språkutveckling och även stimulerar fantasi och kreativitet.
Hon berättar vidare att böcker för barn idag ofta bygger på mycket bild.
– Vi pratat mycket om dialogisk läsning, att man behöver leta i bilder, att man ställer frågor och pratar med varandra, säger hon och tillägger att boken då används på ett annat sätt än att läsa från pärm till pärm.
Skulle vi behöva ha mer högläsning, även bland vuxna?
– Jag tror att det är en väldig skillnad i den gemenskap som skapas när någon faktiskt finns i rummet och läser högt och att man har en gemensam upplevelse om en text, säger Maria och fortsätter:
– Jag har varit med om det själv, när man varit med och läst, folk formligen älskar det.
De tror båda på högläsningen som gemenskap och språkutveckling och pekar på vad bokcirklar och sagostunder kan betyda. Men att det med det, som med så mycket annat, gäller att prioritera.
Maria Gottberg tänker att varför inte bjuda in vänner till högläsning, te och skorpor.
Borde vi krypa upp i soffan och kura lite skymning tillsammans?
– Det skapar ju gemenskap, och att man får en gemensam upplevelse eftersom man antagligen har liknande känslor för det man ser och hör. Så det kan jag tycka, absolut, säger Maria.
Evelina säger att alla årstider har sin tjusning, att man alltid kan läsa tillsammans.
– Men just att kura in sig hemma, boa lite, det är väl inte fel.
De funderar lite vidare och Maria skojar lite om att varför inte bjuda in vänner för en kväll med högläsning.
– Det vore kanske jättemysigt, med lite te och skorpor till, säger hon och skrattar.
Maria och Evelinas boktips till höstens högläsningsstunder:
Evelinas och Marias snabbt framtagna boktips för barn och vuxna, utmärkt att läsa tillsammans i höstmörkret.
Maria föreslår kortare berättelser att läsa för vuxna och ungdomar.
– Noveller är bra, kanske lite skräck eller lite humor, säger hon och föreslår Edgar Allan Poe eller ”Humoreller”.
– Och så kunde jag inte låta bli att ta med den här, säger hon och håller fram ”Folksagor från Östergötland”, sagor och sägner med lokal anknytning.
Evelina börjar med en klassiker, ”Emil och soppskålen”.
– Emil fyller 60 år i år och jag kunde inte låta bli, säger hon och menar att det är bra att få lite om förr i tiden i Sverige och då är Astrid Lindgren bra.
– Sen har vi böckerna om Familjen Jansson av Martin Widmark, humor på hög nivå. Och så den här, säger hon och håller upp Rafsa Vildpäls, i serien Kampen om stenåkern, av Lena Frölander-Ulf.
– Det är en bladvändare, man kan inte kan inte låta bli att läsa vidare, säger hon och erkänner att hon längtar efter att själva få kasta sig över nästa bok i serien.