Mathias och Anna Bäcklund är biodlare och bidrar till den pollinering som krävs för vår livsmedelsförsörjning. En tredjedel av maten vi äter har pollinerats av insekter.
– Vi hade odlat grönsaker några år och ville ta det ett steg längre och även göra egen honung, säger Mathias Bäcklund.
År 2019 skaffade de sin första bikupa med honungsbin av arten ligustica. De utökade med ytterligare en bikupa år 2020 och har även två bisamhällen hos en lantbrukare i närheten.
– Första året när det inte blev någon honung var jag rätt tveksam. Men när vi skördade vår första honung förra sommaren förstod jag tjusningen med biodling, säger Anna Bäcklund.
En honungsram med bin. Varje bikupa består av 1–2 skattlådor med honungsramar i och 1–2 yngellådor. En bikupa kan innehålla 50 000–70 000 bin.
Som blivande biodlare köper man något som kallas avläggare som är en del av ett bisamhälle. Avläggare ger inte någon honung första året utan behöver växa och bli ett starkt bisamhälle innan den ger sin första skörd.
– Det är en startsträcka på ett år men då hinner man lära sig ordentligt om hur biodling fungerar, berättar Mathias.
Mathias och Anna är medlemmar i Norrköpings biodlareförening och har en biodlare i sin bekantskapskrets som mentor.
"Vi har alltid skyddskläder när vi handskas med bikuporna", säger Mathias och använder en rökpust för att lugna bina. Tage står beredd med en blomspruta med vatten som används till samma syfte.
Det behövs inget tillstånd för att ha bikupor men man behöver anmäla till länsstyrelsen att man har honungsbin. Man bör även prata med de närmaste grannarna, speciellt om man bor i tättbebyggt område.
– De flesta grannar var positiva men någon som var allergisk mot bistick var orolig. Men nu har vi haft bigården i snart två år och inte fått några klagomål, säger Mathias lättat.
"Många tycker det är intressant när man står vid bikuporna, speciellt barn", säger Mathias som kontrollerar honungsramarna i sina bisamhällen.
Under våren gör biodlare en så kallad vårundersökning av sina bisamhällen.
– Man tar upp ramarna ur bikuporna och tittar så bina har överlevt vintern och har tillräckligt med mat. Samtidigt kontrollerar man att bidrottningen har börjat lägga nya ägg, berättar Mathias.
Inför en ny säsong behöver man städa bottnarna i bikupan och förbereda ramar till skattlådorna, där honungen samlas.
"De stack mig en gång i armen när jag tappade handsken, det var lite läskigt", säger Tage som dock kom över bisticket snabbt och gärna hjälper till.
Vad tycker barnen om biodlingen?
– Tjejerna hjälper gärna till med honungen men är inte pigga på att vara vid bikuporna, det gillar däremot Tage. Barnen är glada för honungen men skäms när vi har skyddsdräkterna på oss för de tycker vi liknar rymdvarelser, skrattar Anna.
När är det dags att slunga honung?
– Man kollar honungsramarna. När de är fulla täcker bina över cellerna med vaxlock. Då mäter man vattenhalten som måste vara under 20 procent när man ska slunga, annars jäser honungen, berättar Mathias.
Honungsslungaren utvinner honung från bikupans ramar genom att slunga ramarna så honungen rinner ut.
Slungning kräver gott om utrymme. Honungsslungaren och alla biredskap är placerade i familjens friggebod i trädgården.
– Det roligaste med biodling är att slunga honung, det engagerar hela familjen, säger Anna.
Hur mycket honung slungar ni?
– Det blir ungefär 20–40 kilo per bikupa och år. Vi skördade tre gånger mellan juni och augusti förra året men vårens sena ankomst i år förskjuter produktionen med två till tre veckor, förklarar Mathias.
Familjen har ökat sin honungskonsumtion markant och förbrukar runt ett kilo i månaden.
– Nyslungad honung använder vi i te, till marinad och ringlar över yoghurt och granola. Tage brukar få en sked på kvällen, speciellt i förkylningstider, säger Anna.
Honungsbin samlar nektar, pollen och vatten för att föda upp sina yngel. För ett kilo honung måste bina besöka 5 miljoner blommor.
Det tar någon dag att slunga honungen som sedan ska silas för att få bort vax och skräp. Man kan även ympa honungen och få den krämig fortare genom att blanda i kristalliserad honung innan den tappas på burk.
Vilka svårigheter upplever ni som biodlare?
– Man behöver behandla bisamhällen mot varroa-kvalster som sprider virussjukdomar. Sedan får man ta till åtgärder så att inte bina svärmar, säger Mathias.
En vattenautomat står placerad vid familjens bikupor. "Våren var kall och bina fick vänta länge på nektar, då hämtar de vätska på annat sätt", säger Mathias.
Bisamhällen svärmar när de vill utöka sin boplats och föröka sig. Den gamla drottningen flyger då iväg med hälften av bisamhället. Det biodlaren får göra är att konstsvärma; dela bisamhället innan bina gör det själva. Förra året svärmade några bin men de kom inte så långt.
– De satte sig som en klunga i ett träd i närheten så vi fick borsta ner dem i en låda och flytta dem, säger Anna.
Bisvärmen fick en ny bostad och blev en avläggare som kommer ge sin första skörd i år.
"Vi fick mer honung än vi trodde förra året så vi kunde även sälja en del", säger Mathias som även har snickrat några av familjens bikupor.
Hur ser er biodling ut om fem år?
– Förhoppningsvis har vi några bikupor till men låter bigården växa i långsam takt så vi hinner med. Vi märker att det finns en stor efterfrågan på lokalproducerad honung från de som handlar, säger Mathias.
– I år vill tjejerna prova att göra salva på bivax och det har även kunder efterfrågat, så det kanske vi utvecklar framöver, säger Anna.