– Gillar du fiskbullegratäng? Det ska vi laga sen, Ellen och jag. Vi är bästa kompisar. Hon är så snäll.
Julia Ericson 21 år, en glad och social tjej, tar emot i dörröppningen till lägenheten i centrala Norrköping, där Ellen Odelius, 36, bor tillsammans med sin man Anders. Hon redogör noga för eftermiddagens planer. Matlagning och fika står på agendan.
Som så många andra eftermiddagar är hon på besök hos Ellen. Under åren de känt varandra har de utvecklat en djup vänskap, som inte liknar så många andra vänskapliga förhållanden.
För Julia har en psykisk funktionsnedsättning. Hon lever sitt liv på sitt sätt. Rutiner är viktiga. Hon samlar på strumpor. 200 par finns nu i samlingen, meddelar hon med ett fniss. Matlagning är favoritsysselsättningen, gärna med egenkomponerade menyer. Det brukar bli tacos med fiskpinnar, blodpuddingburgare med bröd och lingon och köttfärsen kryddas gärna med russin. Eller något annat som är värt att testa.
– Och jag och Anders hänger på, skrattar Ellen.
Första gången Ellen stötte på Julia var på Söderköpings golfbana. Ellen jobbade i receptionen och Julia, som då var tolv år, var där tillsammans med sin pappa för att spela.
– Jag såg en oerhört glad tjej som stod utanför och frågade om hon ville komma in, men hon vågade inte. Andra dagen tog hon mod till sig och snart satt hon bakom disken ihop med mig. Några dagar senare var vi ute och spelade golf, berättar hon.
– Jag var blyg, men Ellen såg så snäll ut. Jag gillar tanter, konstaterar Julia medan Ellen med ett stort skratt protesterar mot att hon skulle vara en tant. Så skrattar de båda. Och så här ser deras dagar ut när de umgås.
Det brukar bli ungefär en gång i veckan, efter att Julia slutat jobba. Fyra dagar i veckan finns hon i kommunhusets kafeteria i Söderköping och en dag på Sofies gård, för att ta hand om djuren där. Julia bor också i Söderköping tillsammans med sin mamma, pappa och lillasyster Lisa.
– Snart ska Lisa ta körkort. Då ska jag åka med henne och vi ska spela jättehög dunkamusik i bilen, berättar hon och blir lite fnittrig.
Men det är inte bara vid spisen som Julia och Ellen umgås. De brukar gå på konserter ihop och har sett flera julshower. Det har också blivit en lyxig dag på spa.
– Det måste vi göra om Julia, eller hur? frågar Ellen och Julia blir eld och lågor.
Under åren de känt varandra har Ellen åtskilliga gånger fått frågan vad vänskapen med Julia ger henne. Och om hon får betalt.
– Jag har fått frågan om jag vill bli Julias vuxenkompis, vilket innebär att man får betalt av kommunen, men jag sa tvärnej. Vem får betalt för att umgås med vänner? Jag tycker om Julia, det är ju därför vi är vänner, punkt slut, säger hon med en självklarhet och tillägger:
– Hon är precis som en syster för mig. Jag kände henne innan jag träffade Anders och när vi skulle gifta oss sa jag att han var tvungen att acceptera två saker; att jag spelar golf och att Julia finns som en del i mitt liv.
Anders föll även han pladask för den pratglada charmiga tjejen. Och vem skulle vara tärna på deras bröllop om inte Julia? Ellen visar foton från bröllopet, där Julia står vid deras sida, iklädd blå klänning och det långa håret i mjuka lockar.
När Julia tog studenten från Lennings några år senare gick Ellen och Anders, som inte har några egna barn "all in". Anders pimpade en bil, klädde sig i kilt och körde runt med Julia. Och Ellen kämpade flera månader för att kunna uppfylla Julias främsta önskan: Att få sjukhusclownerna att komma på studentfesten. Ellen lyckades och glädjen var total.
Men det finns också stunder när det blir lite tungt för Julia i livet. När tårarna kommer utan att hon kan sätta ord på det. I sådana lägen är det bra med en kompis, precis en sådan som Ellen, konstaterar Julia. De minns båda den där dagen när Julia var helt tröstlös i skolan. Alldels uppriven. När Ellen till slut kom reste sig Julia upp med ett leende.
– Sen gick vi hem och lagade tacos, minns Julia.
Så börjar de båda vännerna att planera vad de ska hitta på i vår. Golf står självklart på agendan. Och så en konsert, Magnus Uggla i Stockholm.
– Men Anders ska väl med då, det måste han. Han är ju också min bästa kompis, säger Julia bestämt.