Det är kvalfinal i Gävle. Tv-kameran zoomar in ett fat med fylld kalvschnitzel, mozzarella, tartarsås och smörkokt potatis. En klassisk festrätt från Balkan där Aleksandar har sina rötter.
Varje sommar åkte familjen ner till pappa Milans syster som bodde i en liten by vid ungerska gränsen. När släkten skulle gå på restaurang var det alltid samma rätt som beställdes in – Karadjordjevics schnitzel.
– Jag ville bjuda på något lite annorlunda än torskrygg med rödvinssås. Så när jag funderade över vad jag skulle laga, bestämde jag mig för att damma av det där gamla receptet.
Han provlagade receptet en gång innan det var dags för audition.
Bara en gång?
– Ja, det är lite sån jag är. Jag kör på bara, sedan får det bli som det blir.
Efter att en kräsen jury bestående av stjärnkockarna Tom Sjöstedt, Markus Aujalay och Mischa Billing sagt sitt, fick han två av tre ja. Och Aleksandar blev en av 13 finalister som fick ta på sig det vita mästerkocksförklädet.
Som tack bjöd du tittarna på en spontan balkandans.
– Visst, ser du! De takterna har man i sig ibland.
Han skrattar och fortsätter:
– Jag kände att det var precis vad jag behövde i livet, att få något kul att se fram emot. Och det är lite så jag ser på hela mästerkockstiden – det är få förunnat att i vuxen ålder få fullfölja sina drömmar.
Kärleken till mat vaknade tidigt. Pappa Milan, som egentligen var en duktig kock, lagade mycket bonnrätter från hemlandet. Gården i Serbien hade varit självförsörjande på både grisar och får.
– De var duktiga att ta till vara på hela djuret. Så historien jag berättade i tv om att det låg en fårskalle i kastrullen när jag kom hem från skolan är faktiskt sann. När man är 12-13 bast tycker man kanske inte att det är så skoj. I dag hade jag säkert uppskattat det mer.
Efter gymnasiet ville Aleksandar egentligen plugga vidare inom marknadsföring, men livet kom emellan, som han säger. Han hamnade i fabriksvärlden och började på Electrolux i Motala. En kompis tyckte att han skulle passa som säljare och i dag jobbar Aleksandar på Profilservice i Linköping.
På fritiden ägnar han sig åt helt andra saker: öl och skägg – med sådan passion att han startade klubben The Beerded Gents. Klubben som började med "The original eight", har vuxit för varje år.
– Jag gissar att vi närmar oss ett 100-tal medlemmar i dagsläget. Av naturliga skäl hade vi ingen sammankomst förra året. Men det brukar vara årets höjdpunkt för de flesta herrar som kommer.
– Vi träffas, friserar och barberar oss och inmundigar lite alkoholhaltiga drycker.
Han kallar sig själv för en ölsnobb utan dess like.
– Från att ha varit novis inom ölvärlden gick jag till Systembolaget, köpte hem ett 30–40-tal flaskor och analyserade varje smak för sig. Är det här gott? Vad kan det passa till? Och så började jag och en kompis att brygga hemma.
Familjen består av barnen Nathalie, 14, och Nikola, 12. Det var lite för deras skull som han sökte till "Sveriges mästerkock". Ett program som varje vecka lockar en miljonpublik.
– Jag ville visa att vill man något, ska man också försöka att nå dit.
För även om mästerkock-äventyret tog slut för några veckor sedan, fick han samtidigt chansen att tävla vidare i "Efter stängning" som sänds på TV4 Play. Den som står som slutgiltig segrare får ta över jurymedlemmen Marcus Aujalays Restaurang Tegelbacken för en kväll. Aleksandar höll sig kvar i tävlingen i två veckor innan han åkte ut i onsdagens avsnitt.
Vad har varit roligast?
– Att umgås med likasinnade. Det är väldigt sällsynt att man som vuxen får träffa 12 andra som har samma intressen, samma motivation ... Bara att få prata mat hela dagarna och få möjlighet att utvecklas på så många olika plan.
2001 dog pappa Milan. Mamma Nada – som också hon är duktig i köket – bor i dag i Motala.
Känns det speciellt att föra dina föräldrars kultur vidare genom maten?
– Ju äldre man blir, desto mer betyder det. Mina barn har inte lärt sig det serbokroatiska språket. Jag vill att de åtminstone ska få med sig lite matkultur från våra rötter.
– Min dotter sa häromdagen att hon aldrig varit så stolt över mig som hon är nu. Det fick mitt pappahjärta att blöda något enormt.
Hade även pappa Milan varit stolt?
– Ja, det tror jag. Kanske inte över balkandansen, den var undermålig! (skratt) Men för allt annat.