Vänsterpartiet vill mycket riktigt vara det nya landsbygspartiet. Vi vill att det ska vara möjligt att bo i hela Sverige. Men det är ingen självklarhet.
Om det privata vinstintresset får råda fritt drar service till storstäder och regioncentra, där det är mest lönsamt att verka. Det är därför Vänsterpartiet motsätter sig att kommunal verksamhet lämnas över till det privata till exempel genom den fria utmaningsrätten, som Folkpartiet nu vill införa i Motala.
Alliansregeringen har släppt lös det privata vinstintresset som centraliserar resurserna. Varje år urholkas dessutom statsbidragens värde till kommuner och landsting genom de gigantiska skattesänkningar som genomförs. Hårt pressade lokalpolitiker tvingas göra kännbara nedskärningar.
Det är där vi befinner oss i Motala kommun nu. De ekonomiska ramarna tvingar oss att göra tydliga prioriteringar. Det är inget som vi är ensamma om. Över hela Sverige har kommunerna samma problem. Statsbidragen täcker allt mindre av de behov som finns. Det handlar framför allt om underhåll av gator och fastigheter. För oss i Motala tillkommer dessutom fler kostnader. Vi tar över gator från staten när Motalabron tas i drift och vi får ansvar för nya grönytor i anslutning till den nya vägen och dubbelspåret.
Det majoriteten i Tekniska nämnden kommit fram till är inte det vi vill, utan det vi funnit minst dåligt. Om oppositionen och Folkpartiet har något bättre att komma med är de välkomna. Men då duger det inte med matematiska beräkningar av hur en andel av nämndens samlade verksamhet kan omfördelas. Man måste konkret tala om vad det är man vill ta bort i stället för vägbelysning och bidrag till enskilda vägar.