Först av allt vill jag säga att det absolut inte var min mening att göra dig arg. Jag vet att de allra flesta lärare gör fantastiska insatser för sina elever. Jag känner dock en frustration när jag möter föräldrar och barn som inte får den hjälp de har rätt till. Efter att ha läst din replik till mig håller jag ännu mer fast vid min åsikt att skolan måste bli bättre på att ta till vara de möjligheter som faktiskt finns både i och utanför skolan. Däremot när jag skriver skolan så menar jag inte enbart lärare.
Barn med behov av särskilt stöd är ett ansvar för alla som arbetar i skolan såväl rektor, elevvårdsteam, lärare, fritidspedagoger som förskollärare. Att tillgodose behoven hos barn med behov av särskilt stöd är inte något som enbart vilar på lärarnas axlar. Det handlar också om hur kommunpolitikerna prioriterar och tar till sig och investerar i den nya tekniken. Här hoppas jag att den överenskommelse som slöts förra veckan med Sveriges Kommuner och Landsting om att främja digitalisering och digital samverkan inom ett antal områden, där ibland skolan, ska skynda på processen för att skapa konstruktiva lösningar som bidrar till att skolorna bättre kan nå läroplansmålen när det gäller användning av modern teknik.
Jag har vid flera skolbesök sett att skolorna kommit olika långt i implementeringen av datorn som arbetsredskap. Det finns många goda exempel där engagerade arbetslag till exempel arbetar med laptops i förberedelseklasserna, det vill säga klasser bestående av elever som nyligen anlänt till Sverige. Den pedagogiska mjukvaran användes där på ett sätt som gjorde att eleverna lärde sig läsa och skriva mycket snabbare. Genom den digitala kontakten stärktes även kontakten med både eleven och föräldrarna. Användningen av surfplattor har enligt Skolverket visat sig vara en framgång i undervisningen och en effektiv IT-stödd undervisningsmetod handlar om att skriva sig till läsning med hjälp av surfplattan.
Nyckeln till framgång är naturligtvis inte datorerna i sig utan en pedagogisk strategi. Alliansregeringen har gjort stora reformer och satsningarna har ökat med nära fyra miljarder kronor sedan 2006 när regeringen tillträdde. Vi har gjort en resursförstärkning som inneburit cirka 2 100 kronor per elev. I detta ligger till exempel satsningar som läsa-skriva-räkna. Speciallärarutbildningen återinfördes på den här regeringens initiativ 2008 och 2011 skrevs rätten till stöd in i skollagen för att ytterligare stärka elever med behov av särskilt stöd. Så visst har det gjorts mycket för att tidiga insatser ska kunna göras.
Min önskan är nu att rektorer, lärare och övriga på skolan tar ett gemensamt kommando över skolan och klassrummet för verktygen finns.