Det finns tankar om en ny lag som skulle göra gasutvinning otillåten i Sverige, som innebär att dagens gasutvinning på Östgötaslätten skulle förbjudas och den gasprospektering som redan pågår skulle spolieras. I stället bör enbart metoden ”fracking” förbjudas.
Metangasen på östgötaslätten bör tillvaratas och användas. Annars läcker den med tiden ut till atmosfären genom de naturliga sprickor som finns i berggrunden. Denna ”östgötagas” finns i mycket grunt belägna alunskifferlager och har utvunnits av lokala aktörer (fastighetsägare) främst för uppvärmning i kanske över 100 år. Gasen kommer fram mär man borrar efter vatten i vanliga bergborrade brunnar som inte är djupare än cirka 100 meter. Flera företag har under de senaste åren fått undersökningskoncession från det så kallade Bergsstaten för planerat och mera organiserat gasuttag. Med avsedd och redan använd teknik uppstår inga kända miljöproblem.
De metanförekomster som finns i den östgötska alunskiffern, som anses bildas genom recent (nutida) bakteriell nedbrytning av alunskiffern, läcker sannolikt ut via naturliga sprickor i den ytliga berggrunden. Metan är en cirka 20 gånger värre växthusgas än koldioxid. Metangasförbränning ger koldioxid + vatten + värmeenergi. Förbränningen ger således tre fördelar:
1. Billig och ren energi.
2. Användning av andra mera miljöskadliga bränslen eller elkraft undviks.
3. Det starkt växthusdrivande metanet förhindras från att läcka ut i atmosfären, och metanet omvandlas till mindre växthusdrivande koldioxid.
Förbränning av metan ger dessutom enbart hälften så mycket koldioxid som vid förbränning av bränslen med längre kolkedjor som exempelvis i bensin, diesel, ved och kol (vid samma energiutvinning).
Gasen kan med fördel utvinnas, och samlas upp via ett distributionsnätverk av nedplöjda plastledningar. Gasen kan sedan med blandas med biogas (som också är metan) och användas som fordonsbränsle eller för uppvärmning. Östgötagasen kan inte betecknas som ”fossil” eftersom den bildas genom recent bakteriell nedbrytning.
En utomlands använd och miljöfarlig utvinningsmetod kallad ”fracking” innebär uppspräckning av borrhålet med högt vattentryck samt kemikaliebehandling. Metoden används utomlands i djupt belägna skifferlager – exempelvis i USA.
Eftersom den östgötska skiffern ligger på enbart 40-100 meters djup, kan ”fracking” inte användas här för gasutvinning. I så fall skulle sprickor bildas som når markytan, varvid den värdefulla gasen läcker ut i atmosfären i stället för att uppsamlas via borrhålet. Den svenska rädslan för gasutvinning kommer troligen främst från Skåne där man har djupt liggande skifferlager så att utvinning genom tillämpning av frackingtekniken skulle kunna användas.
Denna rädsla får dock inte föranleda ett svenskt totalförbud mot utvinning av metan som även skulle omfatta gasutvinning på Östgötaslätten med sina mycket grunt liggande skifferlager.
ersättare i plan- och miljönämnden, Motala kommun