Den socialdemokratiska arbetsmarknadspolitiken är densamma som alltid, en politik som driver människor ut från arbetsmarknaden och därigenom minskar antalet personer som söker jobb. Samtidigt vägrar (S) att ta fasta på de reformer och förbättringar som alliansregeringen har genomfört när det gäller jobb och företagande, och för fram förslag på en del åtgärder som redan finns. Dessutom säger sig (S) arbeta för EU:s lägsta arbetslöshet. Sverige har högst arbetskraftsdeltagande och näst högst sysselsättningsgrad i EU och har de senaste två mandatperioderna genomfört en rad arbetsskapande reformer som resulterat i ökad sysselsättning med 200 000 personer.
För att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU behöver antalet arbetslösa minska med cirka 200 000 personer jämfört med i dag. Det finns två sätt att minska arbetslösheten och det är ökad sysselsättning, alltså fler som går till jobbet på morgonen – alliansens modell – eller som i (S)kuggbudgeten: minskat arbetskraftsdeltagande. Dessutom innebär S-förslagen höjda skatter och bidrag som slår ut 70 000 jobb. 12 500 av dem är jobb för unga, genom fördubblade socialavgifter för den som anställer unga. Hur detta ligger i linje med ambitionen att skapa fler jobb för unga och nå EU:s lägsta arbetslöshet kan bara (S) svara på.
(S)kuggbudgeten är just vad den utger sig för att vara – en skugga av en budget och inte en realistisk vision om hur Sverige ska få fler människor i riktiga arbeten.
Oppositionen är dessutom splittrad och skattehöjarskalan varierar från 33 miljarder kronor (S) till 94 miljarder (V) med MP (38,7 miljarder) däremellan. De svenska väljarna förtjänar att få veta vilken ekonomisk politik som den splittrade oppositionen går till val på, men även här fortsätter S att mörka.
Riksdagsledamot Östergötland