Vi moderater ser det som en allvarlig samhällsutmaning att skillnader mellan skolor men också skillnader inom samma skola fortfarande kan vara stora. Resurserna till skolan har ökat med hela fyra miljarder kronor sedan alliansregeringen tillträdde 2006, per elev innebär det en förstärkning med ungefär 2100 kronor.
Om Ibrahim Baylan (S) tagit sitt uppdrag som skolminister under åren 2004-2006 på allvar hade han redan 2004, när Skolverket slog larm om minskad likvärdighet och försämrade resultat, påbörjat någon form av åtgärder. Men Baylan (S) valde att förhålla sig passiv och blunda för den dystra verklighet som under lång tid av socialdemokratiskt styre urholkat den svenska skolan. Därför känns det märkligt att Baylan (S) nu flitigt använder uttryck som ”kris i svensk skola”. Det saknar all trovärdighet.
Enligt en OECD-rapport från 2008 har skolledningens betydelse för skolans utveckling och resultat uppmärksammats de senaste decennierna världen över. Enligt samma rapport visar forskning om effektiva skolor och skolförbättring att skolledare kan göra skillnad i fråga om skolors och elevers prestationer. En slutsats från rapporten är att skolledarna har en viktig roll för att skapa förutsättningar för effektiv undervisning och effektivt lärande. Det är också därför alliansregeringen har förtydligat rektorsrollen i den nya skollagen och satsat på åtgärder som stärker det pedagogiska ledarskapet. Det är numera obligatoriskt för nyanställda rektorer att genomgå det så kallade rektorsprogrammet, som omfattar en termins högskolestudier. Och för att ytterligare stärka rektorerna i styrnings- och ledningsfrågor anordnas sedan två år det så kallade rektorslyftet. Enligt Skolverket var 97 procent av rektorerna mycket nöjda med utbildningen och ansåg att de förbättrat sitt pedagogiska ledarskap.
I delbetänkandet Det tar tid som presenterades i maj 2013 gör utredarna bedömningen att rektorsutbildningen och rektorslyftet tillsammans med andra åtgärder bör kunna bidra positivt till studieresultat och skolans måluppfyllelse. Förutom de olika insatser staten nu gjort måste skolhuvudmännen ta sitt ansvar och utifrån lokala förutsättningar skapa möjligheter för rektorerna att genomföra sitt uppdrag.
Moderaterna uppmärksammar i sin skolrapport ”En modern skola för alla” att många rektorer i kommunala skolsystem saknar reell makt att planera sin verksamhet självständigt, både pedagogiskt och ekonomiskt. Det leder bland annat till att många rektorer begränsas i sin möjlighet att tänka långsiktigt i sin planering. Vi föreslår därför i rapporten ett ökat självstyre för de kommunala skolornas rektorer för att de ska få större inflytande över den egna verksamheten. Målet är tydligt, Sverige ska ha en kunskapsskola som rustar varje elev, oavsett bakgrund för såväl livet som arbetsmarknaden.