Skriver det här med utgångspunkt i att samhällsproblem måste upp till ytan, det omvända är förödande. Den humanitära aspekten förknippad med problematiken jag beskriver är självklar varför jag inte ens berör den utan fokus är på just Motalas ömsesidiga roll i detta. Med detta sagt hoppas jag undvika påhopp från både rasister och de som idogt patrullerar åsiktskorridoren.
Vi har nu tagit emot några tusen flyktingar på några få år i Motala, en del av dem med akademiska utbildningar men vad jag har märkt, också mängder med människor med enkla eller nästan ingen utbildning alls, en stor del av dem i bästa arbetsför ålder. Hade detta varit på 70-talet då E-lux, Luxor med flera svalde all arbetskraft utan krav på språkkunskaper eller utbildning hade allt varit mer än frid och fröjd.
En flykting som blivit en god vän tror att det nu kommer cirka två flyktingar/dag till Motala. Motala som alltså har, stor lägenhetsbrist, en ungdomsarbetslöshet i topp och en generell arbetslöshet som är nästan 40 procent högre än rikssnittet, och att Motala med den statistiken då tar emot helt oproportionerligt många flyktingar måste vara ett nationellt ”fördelningsmässigt” vansinne. Både ur flyktingarnas och Motalas perspektiv, något torde vara väldigt fel tänkt här. Möjligheterna borde vara betydligt bättre i de flesta andra kommuner i landet där statistiken ovan ger bättre odds. Lyfter vi blicken så försöker vi i Sverige lära EU att ta emot flyktingar på något proportionellt sätt, men vi är inte i närheten av att ha gjort den läxan själva på kommunnivå.
Inte i min vildaste fantasi kan jag förstå hur ens en bråkdel av flyktingarna, speciellt de med låg utbildning och över 40 år ska kunna försörja sig själva i Motala innan det är dags för dem att träda in i fattigpensionärslivet. Jobben med låg ingångströskel som behövs här finns inte, ett jobb innebär efter familjens trygghet i princip allt för dem, människovärde, ekonomi, framtidstro och framför allt integration. Situationen är inte bra, människor som hade stora förhoppningar om att jobba upp en ny framtid i ett nytt land sitter nu sysselsatta med våra blanketter istället, segregationen eskalerar i till exempel Ekön och Charlottenborg, olika invandrargrupper har mycket svårt att leva sida vid sida men här trycks de ihop på liten yta. Det ryktas om våld här.
Nu är det mer än hög tid för er politiker att visa er modiga, lämna era komfortzoner och tänka utanför alla klaustrofobiska boxar som inte har fungerat att applicera här, ett nytänk krävs som är bra för alla parter. Som det är nu känns det som vi sitter med skygglapparna på i Motala och bara applåderar så fort nya rapporter ramlar in om hur bra det går för oss, och fokus läggs då främst på den positiva befolkningstrenden som uteslutande beror på en flyktingtillströmning som vi verkar ha tappat kontrollen över. Visst pekar många parametrar på att det går bra för Motala och vi växer så det knakar, men frågan är hur, och till vad, och framför allt, för vem?
Ser gärna svar/reflektioner på detta från politiker.