Lalandiaprojektet blev ett fiasko och havererade och nu ska kommunledningen (med hjälp av MVT) hitta en syndabock. I stället för att tillsätta en utomstående haverikommission, som en gång för alla granskar vad som gått fel, riktar man nu blickarna åt annat håll.
I tre stora reportage i MVT den 8 mars, försöker man nu flytta fokus från det egna ansvaret och i stället lägga skulden på domstolsprocessen och sakägares möjlighet att överklaga. Det faktum att tre av detaljplanerna underkändes av domstolen på grund av strandskyddet nämns överhuvudtaget inte alls i reportagen, trots att strandskyddet är starkt i svensk lagstiftning.
Om man ska backa bandet bör man nog ställa frågan varför man överhuvudtaget tog fram detaljplaner som så uppenbart strider mot lagstiftningen. Sakägarna påtalade detta i samrådshandlingarna men kommunen lyssnade inte utan ångade bara på. I reportaget framstår det i stället som om bara processen gått fortare eller om sakägare inte överklagat, hade planerna vunnit laga kraft.
Har man inte förstått att planarbetet redan från början var dömt att misslyckas? En av Johan Anderssons frågor till statsrådet var möjligheten att sätta en tidsgräns för överklagandeprocessen för att på så sätt underlätta för etableringar av nya anläggningar.
Förstår inte Johan Andersson att felet var att kommunen erbjöd mark som omfattades av strandskyddet? Eller menar han att domstolen inte följde lagstiftningen?
Flera vinklade påståenden och frågor förekommer i artikeln på ett sådant sätt som om det vore sanning. Bland annat påstods det att Lalandia fått nog av den långa domstolsprocessen och därför drog sig ur. Inte ett ord i reportaget (eller i något tidigare) om på vilket sätt förlängningen av avtalet mellan kommunen och Lalandia spelade roll för Lalandias beslut.
Vi har tidigare påpekat avsaknaden av en återköpsklausul och vilka risker detta innebär för kommunen. Om Lalandia inte byggde äventyrsbadet skulle all mark ändå stanna i Lalandias ägo. Det är allmänt känt att Lalandias moderbolag släpar på en stor låneskuld (trots hög omsättning) och att aktieägarna inte ens velat bekosta en upprustning av bolagets nationalarena. Företaget har till och med försökt sälja sina befintliga badanläggningar för att ha råd att beta av sin stora låneskuld. Mot den bakgrunden vore det ett stort risktagande om kommunen ytterligare en gång gått med på att skriva ett avtal som inte innehöll en återköpsklausul.
Var det kanske av den anledningen som Lalandia drog sig ur? Kommunen har avstått från att diskutera detta och nu försöker man vända blickarna åt ett annat håll. Vidare påstås det i artikeln att Motala tappat 500 arbetstillfällen. Under projektets gång har det talats om 300 nya jobb. Det finns och har aldrig funnits någon oberoende marknadsundersökning som bekräftar antalet arbetstillfällen.
Tvärtom skulle man kunna vända på frågan: Hur mycket tillväxt hade vi haft om man inte så blint förlitat sig på Lalandias etablering? Kanske kunde vi haft en fin 5-stjärnig camping att erbjuda våra turister. Vi håller med om att handläggningstiden vid domstolarna är för lång. Men att gå så långt som att begränsa möjligheten att överklaga är att skjuta på budbäraren. Det är inte överklagandefrågan som ska kritiseras utan kommunen som tagit fram detaljplaner som inte håller rättsligt.
Återigen upprepar vi: Det hänger helt och hållet på kommunen att tillse att detaljplaner är så väl underbyggda så att domstolen inte i onödan behöver belastas med överklaganden.
Styrelsen Varamons Vänner