För att väcka genusdebatt har Vårdförbundet tagit fram antologin ”Genusyrsel och normuppror”. Genusyrseln tar fart när sjuksköterskestudenter, sjuksköterskor och barnmorskor högljutt protesterar och kräver bättre arbetsvillkor, karriärvägar, mer inflytande över vårdens organisation, högre ingångslöner och en god löneutveckling. Vi har redan nu ett ytterst ansträngt läge i vården på grund av stor brist på sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor. Om inte mer görs för att locka fler unga till dessa livsviktiga yrken är katastrofen ett faktum. Vi måste bort från mossiga hierarkier, till ett modernt teamarbete där kunskap inom alla områden värderas.
I antologin kan läsas att Sveriges första manliga sjuksköterska skapade stora rubriker 1954. Allmänheten trodde att det var ett aprilskämt, då han tog sin examen första april. Bland dagens nyutexaminerade sjuksköterskor är bara cirka tio procent män.
Den stereotypa bilden av hur mannen ska vara går stick i stäv med bilden av någon som jobbar i vården och står i vägen för män som vill välja vårdyrken. De flesta tycker inte längre att det är konstigt att kvinnor utbildar sig till ingenjörer och poliser, men det är betydligt svårare för män att bryta mot könsstereotypa normer när det gäller yrkesval. Manliga sjuksköterskor får fortfarande kämpa mot fördomar. En manlig man ska vara stor, stark, handlingskraftig och händig. Inte ägna sig åt omvårdnad.
En studie vid Uppsala universitet där gymnasieungdomar fick en avkodad beskrivning av sjuksköterskeyrket och ingenjörsyrket, var intresset för båda yrkena lika stort oavsett kön. Både killar och tjejer uppgav att det viktigaste är att yrket är intressant och flexibelt. Men när killarna såg att de hade valt sjuksköterska, ändrade de sitt val. Vi välkomnar förstås alla satsningar som görs för att få in fler kvinnor i mansdominerade yrken, men minst lika stora satsningar behövs för att fler män ska välja vården.
Bilden av mannen måste vidgas från den snäva norm som finns idag. Detsamma gäller bilden av kvinnan. Idag har kvinnliga verksamhetschefer i offentlig sektor 10 000 kronor mindre i lön än sina manliga kollegor inom mansdominerad verksamhet. Detta trots att kvinnliga chefer generellt har högre utbildningsnivå och ansvar för betydligt större personalgrupper.
”Det är alltid billigare att betala arbetskraften dess fulla värde, underbetald arbetskraft blir alltid dyrare.” sa Florence Nigthingale redan 1869. Det är lika sant år 2013.