Sverige är i början av en lågkonjunktur som ser ut att bli långdragen, åtminstone om man får tro finansminister Elisabeth Svantesson. Redan nu är arbetslösheten hög och Motala är den kommun i Östergötland där högst andel av befolkningen inte kan försörja sig själva. Trots att många inte har ett jobb att gå till har företagen svårt att rekrytera. Därför behövs nu kraftfulla åtgärder för att lågkonjunkturen inte ska leda till att en hög arbetslöshet biter sig fast. Viktigast är att det lönar sig att gå från bidrag till jobb.

I Östergötland är 6,7 procent inskrivna som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen. Men problemet på svensk arbetsmarknad är större än vad Arbetsförmedlingens siffror visar. I statistiken ingår nämligen inte de som har gett upp och slutat söka arbete. Dessutom räcker det med att arbeta en timme för att räknas som sysselsatt. Det innebär att det finns en stor grupp som jobbar sporadiskt, men som inte klarar av att försörja sig på sitt arbete.

I Östergötland fanns det 2021 drygt 55 000 personer i arbetsför ålder, borträknat studenter, som hade så låga arbetsinkomster att de inte klarar av att försörja sig själva, visar en ny studie från Svenskt Näringsliv. En övervägande majoritet är lågutbildade och utrikesfödda. Mer än hälften har inte kunnat försörja sig själva under något år de senaste sex åren.

I Motala var mer än var fjärde person, 26 procent av den arbetsföra befolkningen, inte självförsörjande. Av dessa hade fler än 60 procent inte varit självförsörjande något av de sex senaste åren.

Samtidigt uppger tre av fyra företag i länet att det är svårt att hitta personal. I början av maj fanns 2 000 lediga jobb i Östergötland utan krav på utbildning. I hela landet finns det 50 000 sådana jobb på platsbanken. Det finns alltså ett stort utanförskap samtidigt som arbetsgivare inte hittar människor som de kan anställa, även i yrken där kraven på utbildning är låga. Men tyvärr lönar det sig inte alltid att gå från bidrag till arbete. 

Det är ett gigantiskt samhällsproblem som politiken måste ta ett helhetsgrepp kring.

• Drivkrafterna att gå från bidrag till jobb måste stärkas, inte minst genom sänkta skatter för de med låga inkomster. 
• Kostnaderna att anställa måste minska. Här kommer det också att krävas riktade satsningar mot långtidsarbetslösa och unga. 
• De nya etableringsjobb där arbetsgivare och staten delar på kostnaden för att anställa nyanlända och långtidsarbetslösa innebär stora möjligheter. Åtgärden lanserades av fack och arbetsgivarorganisationer hösten 2017, men regeringen behöver ändra vissa förordningar för att etableringsjobben ska bli verklighet.
• Motprestationen för att få ekonomiskt bistånd måste öka. Det behövs ett aktivitetskrav för alla som varit beroende av bidrag en längre tid. För personer utan tillräckliga kunskaper i svenska måste deltagande SFI vara ett krav.
• Näringslivets behov måste i större utsträckning styra de utbildningsinsatser och matchningsåtgärder som stat, region och kommun står för. Fler behöver gå yrkesutbildningar till yrken där det finns brist på arbetskraft. Reformeringen av Arbetsförmedlingen måste fortsätta.

Nu behövs en lång rad reformer för att se till att fler personer kan försörja sig själva. När konjunkturen blir kärv blir det extra viktigt att arbetslinjen alltid går före bidragslinjen för att den höga arbetslösheten inte ska bita sig fast.

Johan Gustafsson

Regionchef för Svenskt Näringsliv