Under tio månader kommer avgiftsfri parkering under helger att provas i centrala Motala, men försöket är utifrån förutsättningarna omöjligt att utvärdera. 

Ofta saknas det i kommunala politiska beslut direktiv om uppföljning och utvärdering. Det finns i princip alltid en klok tanke bakom ett förslag, men det är långt ifrån alltid som det därefter undersöks om genomförandet faktiskt ledde till någonting bra.

Att just genomföra en relevant utvärdering är helt avgörande för att kunna bedöma om en åtgärd dels har haft önskad effekt och dels om den ska fortsätta. Därför är det initialt glädjande att samhällsbyggnadsnämndens handlingar om parkeringsförsöket innehåller ett stycke om uppföljning och återrapportering.

Vid fyra lördagar kommer drönare att användas för att räkna antalet parkerade bilar, två gånger då parkeringsavgifter finns och två gånger då de inte finns. Detta kompletteras med statistik över påstigande busstrafikanter och antalet parkeringsförseelser. Det klargörs alltså exakt vad som ska mätas, vilket är bra. 

Fortfarande finns dock två stora problem med det aktuella tillvägagångssättet. Det ena är att totalt fyra mätpunkter är på tok för lite för att kunna bedöma effekten av en slopad parkeringsavgift. Ju färre mätpunkter, desto större osäkerhet.

Bara för att någonting samverkar (korrelation) betyder det dessutom inte att det finns en samverkan i form av orsak och verkan (kausalitet). Det finns många dråpliga exempel på just detta. I USA fanns en tydlig korrelation mellan åldern på Miss America och antalet mord med ånga eller hett föremål. I Danmark varierade mängden storkar på samma sätt som antalet födda barn. Kausaliteten mellan dessa saker kan dock inte påvisas.

Det krävs mycket arbete för att bevisa ett verkligt samband. Det skulle alltså mycket väl kunna bli så att statistiken visar att försöket med avgiftsfri parkering i centrala Motala visar på antingen ett fiasko eller en succé, utan att det faktiskt speglar den verkliga effekten.

Andra faktorer som påverkar människors konsumtion måste alltså vägas in och kompenseras för, exempelvis väder. Om det under båda de två uppmätta lördagarna utan avgift skulle vara rejält oväder kommer antalet parkerade bilar att minska, oavsett avgiften. Arbetet med att rensa bort olika faktorer för att kunna påvisa verklig kausalitet kräver både matematisk kompetens och ett omfattande, relevant faktaunderlag.

Det andra problemet är att det inte fastslås vilken nivå av effekt som är önskvärd för att motivera att försöket omvandlas till någonting permanent. Vad förväntar sig politikerna uppnå med förändringen? Hur många fler parkerade bilar per dag är de minskade intäkterna från uteblivna parkeringsintäkter värda? Hur mycket tillför en extra parkerad bil i ökad konsumtion och tillkommande skatteintäkt? Finns det andra värden?

I korthet finns det, utifrån det vi i dag känner till om försöket, varken möjlighet att skapa ett relevant underlag för utvärdering eller någon specifik målsättning som ska uppnås. Därmed blir det omöjligt att utifrån försöket kunna avgöra om de avgiftsfria helgdagarna borde bli permanenta eller inte.

Tobias Josefsson