Kommentar till "Nya regeringen orsakar stålbad för kvinnofriden, 29/11
Motala Kvinnojour delar Strandhäll och Egberths oro för våldets utbreddhet och samhällets bristande skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi ser dock även med oro på de politiska reformer som drivits igenom av den tidigare regeringen.
Precis som Strandhäll och Egberth skriver visar statistiken att mäns våld mot kvinnor är utbrett och allvarligt. Denna bild bekräftas i den nya studien Kvinnors trygghet - Ett jämställt samhälle fyllt av våld (Roks, Örebro universitet och SCB, 2022). Studien visar dystra siffror och är den första i sitt slag på över 20 år. Bland annat uppger 55% av alla kvinnor att de utsatts för våld av en man efter sin 15-årsdag och var tredje ung tjej uppger att hon utsatts för våld av en man innan sin 15-årsdag. Anmälningsbenägenheten är endast 10% och därmed mörkertalet 90%. Studien visar på en ökning jämfört med dess föregångare, Slagen dam (Lundgren m.fl. 2001), som helt felaktigt beskylldes för att överdriva våldets utbredning och karaktär. Så här 20 år senare har ett flertal studier av både forskare och myndigheter bekräftat bilden Slagen dam tecknade.
Trots god kännedom om våldets utbreddhet och ett flertal politiska reformer för att bekämpa detsamma verkar antalet dödade kvinnor 2022 uppnå rekordsiffror.
Tvärtemot Strandhäll och Egberths ståndpunkt ser kvinnojouren och föreningen Kvinnofronten med oro på den lagrådsremiss som i teorin avser att stärka skyddet för kvinnor och barn i skyddade boenden. Kvinnojouren ser att den tillståndsplikt som nu drivs igenom vilar på en förenklad förståelse av säkerhet och kvalitet för våldsutsatta kvinnor och barn. Vi menar således att förslaget bortser från central forskning om mäns våld mot kvinnor och kvinnojourernas erfarenheter från ett 40-årigt långt arbete med frågan. Lagrådsremissen gynnar istället kommersiella aktörer, ofta med avsaknad av kunskap inom fältet.
Preliminära resultat från studien “Vi kan allt - Hur privata skyddade boenden pratar om sig själva” (Lauri & Laurai 2022) bekräftar kvinnojourernas bild av de privata aktörerna. Studien visar att våldsutsatta kvinnor erbjuds boenden tillsammans med bland annat män, personer i missbruk och avhoppare från kriminella grupperingar. Dessa boenden omges av skalskydd, kameraövervakning och ibland livvakter. Kvinnojouren är således positiv till högre krav, men i det förslag som nu föreligger spelas de privata aktörerna i händerna. Med en stark säkerhetsdiskurs sätts inte kvinnor och barns bästa främst, fokus blir istället mätbara förståelser av kvalitet.
Kvinnojouren menar i motsats till ovan att kvalitet ska mätas i kunskap om mäns våld, samt förmåga att ge kvinnor och barn en stabil och trygg tillvaro där de kan återta sina livsutrymmen. Jourerna är en fristad från hans våld där stöd och samtal bygger på förståelse för hennes situation och i samförstånd planeras kvinnans framtid i syfte att gå vidare utan mannens ofta tillika pappans våld. En viktig del av kvinnojourernas arbete är också att genom opinionsbildning lyfta kvinnor och barns röster och erfarenheter, vilket inte ligger på de privata boendenas bord.
Så även om vi delar oron över ständigt bristande resurser inom kvinnofridsområdet blir vi inte upprörda av samma orsak som s-kvinnorna. Vi fortsätter istället se med oro på den utveckling som vi menar försämrar stöd och skydd till våldsutsatta kvinnor och barn.
Motala kvinnojour genom Elin Lindsmyr, vice ordförande
Kvinnofronten Motala genom Tina Olby